Hösten 2008 rasade den amerikanska ekonomin utför ett stup, och ingen visste var det bottnade. Krisekonomin hjälpte Barack Obama till valseger. Att bekämpa krisen utgjorde en hård kärna i mandatet han vann på. Men de kvardröjande effekterna av samma ekonomiska kris är nu orsaken till att den första svarta amerikanska presidenten upplevt ett av de mest dramatiska fallen i popularitet.
Obama kom till makten på ett osedvanligt brett mandat. Han hade stöd av många republikaner, som var djupt besvikna på George W Bush, och han fick med sig de oberoende väljare som tidigare har röstat republikanskt. Men han kom också till makten i ett osedvanligt tufft politiskt läge.
Redan i sig långtgående ambitioner som att avsluta Irakkriget, vinna kriget i Afghanistan och genomföra en historisk sjukvårdsreform fick från början konkurrens av akuta hjälpinsatser för ekonomin. Innanför de amerikanska gränserna är det dessa som överskuggat allt annat.
– I Europa är vi väldigt begeistrade över fredspristagaren Obama, men i USA handlar det om att behålla jobben och husen, och då spelar det ingen roll vad som händer på ett klimatmöte i Köpenhamn, konstaterar USA-experten Jan Joel Andersson på Utrikespolitiska institutet.
Andersson har just kommit tillbaka från ett besök i sydvästra USA, delstater som har drabbats allra hårdast av den ekonomiska krisen. De mänskliga konsekvenserna av arbetslösheten, som ännu biter sig fast runt tio procent, är så mycket mer påtagliga i USA än i Europa, där sociala skyddsnät dämpar fallen
– Om du blir av med jobbet blir det effekt direkt. De allra flesta har exempelvis sjukförsäkringen via sin arbetsgivare. För att få nya inkomster måste du kanske flytta, trots att du kan inte sälja huset, som rasat i värde. Så det är mer dramatiskt än här.
– Alla de här andra sakerna Obama vill göra spelar mindre roll om inte ekonomin vänder. Och omvänt: om den gör det kommer han att framstå inte bara som den som räddat ekonomin utan också som den som räddat USA:s anseende i världen och avslutat Irakkriget.
Jan Joel Andersson har förvånats över hur snabbt förtroendet har förbytts i ett allmänt politikerförakt. Det är både Demokraternas och Republikanernas fel, anser han, eftersom de båda partierna omedelbart hamnade i hård polarisering. En politisk sjuka som Barack Obama lovade komma till rätta med har alltså blivit etter värre.
Republikanerna har i princip sagt nej till allt, och Demokraterna har inte velat kompromissa. Det har de heller inte behövt, eftersom partiet har trippelmajoritet: Vita huset, representanthuset och senaten.
– Det kan vara en förbannelse att ha majoritet överallt. Om något misslyckas ses det som Demokraternas fel, det finns ingen att skylla på, säger Jan Joel Andersson.
Därför, menar han, kan det paradoxalt nog bli en fördel för Obamas presidentskap om det blir ett bakslag för Demokraterna i höstens kongressval. Då kan presidenten föra en bredare politik.
– Clinton blev omvald som en bredare mittenpolitiker 1996, trots att hans parti förlorade sin majoritet i kongressen 1994.
Ekonomin är alltså helt avgörande för hur Obama ska bli ihågkommen som president, enligt Jan Joel Andersson. Men om man ändå vidgar perspektivet: vad kan trots allt sägas ha förändrats i amerikansk politik sedan presidenttillträdet för jämnt ett år sedan?
– Bara det att han blev vald är något som förändrar självbilden och bilden av USA. Att en svart man blir president var något som bara fanns i filmer förut. Även den snabbt förändrade bilden av USA i omvärlden. Utrikespolitiskt är det en stor skillnad trots att man ännu inte uppnått så mycket konkret.
– Om detta sedan ska bli bestående måste han bli omvald, annars blir han inte mer än en parentes. Och det hänger på de inrikespolitiska reformerna och ekonomin.
Jan Joel Andersson vill samtidigt framhålla en annan, subtilare effekt av valet av Obama:
– Han lyckades entusiasmera en ny generation för politik – för dess möjligheter och för att det är spännande med politik. Efter Bushadministrationens inkompetens har man nu en Nobelpristagare i fysik som energiminister och briljanta unga människor i administrationen. Det gäller nu att Obama och hans regering kan leverera jobb och konkret förändring och inte bara vackra ord.