Ekonomin utmaning för Zapatero

Att konservativa Partido popular, PP, skulle gå starkt framåt men ändå förlora hade ingen räknat med. Inte heller att över 90 procent av kongressens mandat skulle delas mellan de bägge stora; ännu mindre att de bägge spansksinnade rikspartierna skulle besegra separatister och regionalister i Baskien, Katalonien och Galicien. PP segrade i alla Galiciens fyra provinser, PSOE i alla Baskiens tre och Kataloniens fyra provinser.

Premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero anser sig nu ha visat att han kan segra av egen kraft. 2004 fördes han ju indirekt till makten av al-Qaidas massaker i Madrid. Zapateros belackare menar att han även denna gång åkte snålskjuts på ett terrordåd - fredagens ETA-mord i Baskien som drev upp valresultatet till över 75 procent; den tröskel ovanför vilken PSOE automatiskt tar hem spelet.

På papperet vore det rimligaste för Zapateros del att söka en uppgörelse med katalanska CiU, det enda nationalistparti som hållit ställningarna på riksplanet. Men CiU, som styrde Katalonien i alla år och detroniserades av PSOE 2003, vill bara stödja regeringen i Madrid om detta kan föra partiet tillbaka till makten i Katalonien. Den katalanske ministerpresidenten, PSOE:s Josep Montilla vill inte alls att partikamraterna i Madrid skall förse CiU med valfläsk inför nästa katalanska val. Montilla och de katalanska socialiströsterna vann valet åt Zapatero, och det skulle förvåna om Zapatero vände dem ryggen nu.

Alternativet för PSOE:s del är att regera i minoritet och söka stöd i varje speciell fråga. När det gäller radikala lagar kan man räkna med vänsterpartiet IU (2 mandat), galiciska BNG (2) och katalanska ERC (3). När det gäller reformer av högerkaraktär kommer man att kunna göra upp med baskiska PNV (6) och kanariska CC (2). I Baskien agerar PSOE stödparti åt PNV:s lokala regering, och komplikationer av den typ som hindrar ett samarbete med Kataloniens nationalister föreligger ej.

Zapateros första stora reformplan är redan formulerad: en bred och stram löneuppgörelse mellan arbetsmarknadens parter i avsikt att rädda sysselsättningen när byggsektorn - den spanska ekonomins motor - avskedar i tiotusental.

Den mest intressanta efterbörden till valet är att vänta i Baskien, där ministerpresidenten Juan José Ibarretxe sitter löst. Hans PNV är, till sin uppbyggnad, Spaniens mest demokratiska parti, och missnöjet är utbrett mot valresultatet och mot Ibarretxes mångåriga strategi, som går ut på att skrämma Madrid med en folkomröstning om Baskiens utträde ur Spanien. Denna omröstning, som Madrid förbjuder och som Ibarretxe skjutit upp otaliga gånger, är nu utsatt till oktober.

En sådan omröstning är inte bara riskabel för Madrid. Även om de flesta basker i själ och hjärta vill lämna Spanien drar sig många för att ta steget - dels därför att de fruktar att det skulle leda till ett inbördeskrig mellan ETA och PNV, dels därför att man är rädd för spanska ekonomiska repressalier. Dessa dubier betyder att PNV kan förlora folkomröstningen, vilket vore en katastrof för partiet.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut