Omkring en halv miljon ivorianer befinner sig på flykt inom landets gränser och närmare 100.000 människor har tagit sig över gränsen till Liberia. Striderna som utlösts efter valet i november förra året, då den sittande presidenten Laurent Gbagbo förlorade, har hittills kostat över 400 människoliv och orsakat en humanitär katastrof som eskalerar för var dag som går. Istället för att avgå har Gbagbo värvat legosoldater från Liberia som används i intensiva strider mot de rebellstyrkor som kontrolleras av Alassane Ouattara, som FN och omvärlden erkänt som den rättmätige vinnaren i presidentvalet.

– Vi räknar med att det kan vara så många som 500.000 internflyktingar enbart i det hårt drabbade området kring staden Abidjan. Det råder i princip fullt inbördeskrig, där regimen rustar kraftigt med tunga vapen. Det är en oerhört allvarlig situation, säger Per Byman vid Sida till DN.se.

Medan omvärldens fokus ligger på Nordafrika sammanträdde den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas i Nigeria i veckan. Den nigerianske presidenten Goodluck Jonathan sade att FN nu måste skärpa sanktionerna och vidta kraftigare åtgärder för att få ett slut på krisen i Elfenbenskusten. Toppmötet resulterade i att de västafrikanska ledarna nu ska vända sig till FN för att söka mandat för en militär intervention.

I grannlandet Liberia uttryckte inrikesministern Harrison Kenwea sin oro över Laurent Gbagbos iver att kontraktera liberiska legosoldater, som avväpnats i Liberia efter landets 14 år långa och blodiga inbördeskrig fram till 2003, kan orsaka nya interna spänningar. Även under det ivorianska inbördeskriget 2002 stred liberiska legosoldater för bägge sidorna i konflikten.

– Vi är oroliga eftersom att efter kriget i Elfenbenskusten 2002 återvände legosoldaterna hem till Liberia igen och skapade en krigförande fraktion som förklarade krig och även erövrade vissa områden, sade Kenwea på onsdagen enligt nyhetsbyrån AFP.

Risken är överhängande att utvecklingen i Elfenbenskusten också får omfattande förödande konsekvenser för den afrikanska kontinenten, där elva nationella val äger rum under året.

– Om det nu visar sig att det går att ändra på valresultaten med makt och militära medel finns det naturligtvis en risk för att vi får Elfenbenskustscenarier även i andra länder, fortsätter Per Byman.

– Det finns en FN-styrka på marken i Elfenbenskusten, men problemet är man inte har någon legitimitet bland den ivorianska befolkningen och de har därmed oerhört begränsad möjlighet att påverka händelseförloppet.

Hur troligt är det att FN fattar beslut om en internationellt driven militär insats liknande det vi ser i Libyen?

– Jag tror inte det kommer att ske. Likheterna mellan situationerna är stora. Men i Elfenbenskusten är det till exempel inte stridsflygattacker som är problemet så det är ingen idé att upprätta flygförbudszoner. Och att sätta in internationella marktrupper för att tvinga Gbagbo att avgå kommer aldrig att ske, det finns inte på kartan.

I det tomrum som uppstått när varken Ecowas, Afrikanska unionen eller FN hittills agerat med skarpare metoder för att bromsa utvecklingen i Elfenbenskusten är risken stor att våldet fortsätter eskalera. Per Byman ser oroande likheter med förloppet som ledde till folkmordet i Rwanda 1994. Elfenbenskustens interna konflikt har legat latent sedan inbördeskriget som utbröt i landet i slutet av 2002, och valet i november ledde inte på något sätt till ett återskapande av en enhetlig stat.

– Ett attentat mot Gbagbo, om han eventuellt mördas, kan vara en utlösande faktor för än värre strider och våldsamheter mellan de olika grupperna i landet. Jag ser klara risker för ett liknande scenario som i Rwanda, om än kanske inte i lika stor omfattning, säger Per Byman.

Sida fattade förra veckan beslut om 37 miljoner kronor i omedelbart stöd till Elfenbenskustens flyktingar. Troligtvis kommer myndigheten i dagarna att bestämma om ytterligare 40 miljoner kronor i humanitärt stöd till regionen som drabbas hårt av krisen i Elfenbenskusten.