I nionde månaden och på flykt undan vattenmassor. Varje dag genomgår 1.700 kvinnor en förlossning i krisens Pakistan. ”Förutom bristen på sjukvård innebär det en otrolig stress när man inte vet vilken framtid man kan ge sitt barn.” säger Mia Haglund Heelas på Plan Sverige, nyss hemkommen från landet.
Det var natt, vatten överallt, trafikkaos och Farani hade ingen aning om var hon skulle ta vägen. Gravid i nionde månaden flydde hon sin hemby i södra Punjab för några veckor sedan. Efter sex timmar kom hon, tillsammans med släkt och man, fram till ett läger i Muzaffargarh. Då kom värkarna.
Familjen tog sig genast in till stadens sjukhus. Men alla läkare var ute i katastrofområdena så där fanns ingen hjälp att få. Farani är förstföderska och det visade sig att hon behövde ett kejsarsnitt.
– Jag träffade henne dagen efter att hon hade fött sin son. Hon hade jätteont och feber, det fanns inga bindor. Men mest var hon orolig för att hon inte vet någonting. Hon kan inte vara säker på att hon kommer lyckas ta hand om sitt nyfödda barn.
Mia Haglund Heelas är projektledare på Plan Sverige. Hon var tidigare landschef för den internationella barnrättsorganisationens kontor i Pakistan. Hon har precis kommit hem till Sverige efter att ha varit i Muzaffargarh.
Förutom kläderna på kroppen hade Faranis familj bara fått med sig en sak – fasterns ko. För att få pengar till sjukvård sålde man kon och tog sig till en privat läkarmottagning där de fick hjälp till kraftigt reducerat pris.
– Det är helt klart så att den ”vanliga” sjukvården blir eftersatt eftersom man är så fokuserad på katastrofhjälpen. Det skapar en otrolig stress hos föräldrarna, säger Mia Haglund Heelas.
FN räknar med att omkring en halv miljon kvinnor som är på flykt i Pakistan är gravida. Varje dag resulterar det i 1.700 förlossningar, vid 250 uppstår komplikationer.
Enligt Plan Pakistans hälsorådgivare, doktor Irfan Ahmed, gör stressen att antalet spontanaborter, missfall, under den tidiga delen av graviditeten har ökat markant sedan översvämningarna intog landet.
– Man är van att föda hemma i Pakistan men i lägren blir kvinnorna extra utsatta. De får inte all den näring de behöver, de är ofta stressade, rädda och oroliga inför framtiden. Det finns få hygienartiklar, de har kanske inga kläder till barnet när det ska komma.
Haglund Heelas säger att biståndsorganisationerna är väl medvetna om problemet och jobbar hårt för att göra situationen bättre, särskilt för kvinnor och barn, men det är extremt svårt.
– Tänk dig att ha en två dagar gammal bebis i ett flyktingläger, säger hon.
Farani bor fortfarande i Muzaffargarh. Det kommer att ta tid innan hon och hennes familj kan återvända till det som var deras hem innan vattnet kom.