Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

En ljus idé för miljön

I kväll släcker människor världen över sina lampor. Earth hour arrangeras för åttonde året i rad för att visa politikerna att klimatfrågan ska tas på allvar.

Det är tidig kväll den 31 mars 2007. Vid Sydneys vackra hamn står Andy Ridley och våndas. Om en liten stund ska Earth hour sättas i verket för första gången. Sydneyborna har uppmanats att släcka sina lampor under en timme. Ridley är kommunikationschef för Världsnaturfonden, WWF, i Australien och en av initiativtagarna till Earth hour. Nu tvivlar han på att experimentet ska fungera.

Farhågorna är flera. Efter en tv-intervju om kampanjen några veckor tidigare hade Andy Ridley tagit en taxi till WWF:s kontor i Sydney. Taxichauffören undrade vad han hade gjort i tv-huset. Ridley berättade om Earth hour. En idiotisk idé, tyckte taxichauffören krasst. När Ridley kom till kontoret lyste alla lampor, trots att alla gått hem. Om inte medarbetarna på Världsnaturfondens huvudkontor kunde släcka sina lampor efter sig – varför skulle de då få andra att släcka ned med hjälp av en kampanj?

I stadens parker sitter de som har jobbat med kampanjen och har picknick med sina familjer. De är fulla av spänd förväntan. Så precis klockan 19.30 börjar ljusen slockna i hus efter hus. Coca-Cola-skylten vid Kings Cross släcks för första gången sedan 1970-talet. Harbour bridge och Operahuset blir mörka skuggor.

Sammanlagt 2,2 miljoner Sydneybor och 2 000 företag deltog. Kampanjen hade lyckats. Nästa dag berättar medier över hela världen om miljömanifestationen. Toronto i Kanada hör av sig och vill vara med nästa år.

På Världsnaturfondens konferens, som det här året hålls i Peking, beslutar delegaterna att göra Earth hour 2008 till en global angelägenhet.

För engelsmannen Andy Ridleys del började det 2002. Då gjorde han verklighet av den dröm han burit på sedan barnsben – han reste till Stora barriärrevet i Australien. Från den lilla staden Port Douglas i norra Queensland tog han en båt ut till revet, drog på sig dykardräkten och sänkte sig ned i det varma vattnet.

Men dyksemestern på Barriärrevet blev en stor besvikelse som kom att förändra Ridleys inriktning i livet. Det såg ut som om en bulldozer gått fram över revet. Av den färgglada fiskrikedom som han väntat sig såg han inte mycket. Andy Ridley ville veta mer om varför det såg ut som det gjorde. Han lärde sig om överfiskning och klimatförändringar och sökte sig till miljörörelsen. Han fick jobb som kommunikationschef för Världsnaturfonden i Australien.

Då, i början av 2000-talet, kom allt fler rapporter om hur människans aktivitet på jorden leder till förändringar i klimatet. I Australien hade man upplevt både svår torka och dramatiska bränder. På WWF-kontoret i Sydney diskuterades hur man skulle få Australiens premiärminister John Winston Howard att bry sig om klimatfrågan. Han sågs som en klimatskeptiker.

Andy Ridleys vision var att hitta en väldigt enkel men effektiv aktivitet som skulle få den klimatskeptiske premiärministern att förstå att australierna ville ha en förändring. Kampanjen skulle vara mer gatufest än gatuprotest och bygga på hopp i stället för rädsla. Med sig på tåget fick WWF Australiens ledande medieföretag Fairfax Media och Sydneys borgmästare Clover Moore.

Andy Ridley insåg också att miljörörelsen gjorde ett avgörande fel. Den riktade antingen in sig på de redan frälsta eller de hårdaste motståndarna – som man ändå inte skulle vinna över. Alla däremellan brydde man sig inte om.

Vad skulle hända om man i stället gjorde tvärtom och vände sig direkt till den stora massan som varken var övertygade motståndare eller engagerade aktivister i klimatfrågan? Kunde man hitta en symbolisk, positiv handling som alla kunde vara med på?

Earth hour 2007 blev en tydlig politisk blinkning från Sydneys invånare till premiärminister John Winston Howard om att han måste ta miljöfrågorna på allvar. Redan året därpå har det lokala initiativet i Sydney växt till en världsomfattande kampanj. Klockan 20 den 29 mars 2008 släcks lampor i uppåt 400 städer världen över.

Men i Sverige går Earth hour ganska spårlöst förbi. Fyra personer på Världsnaturfonden arbetar med kampanjen: generalsekreteraren Lasse Gustavsson (i dag global naturvårdschef för WWF), kommunikationschefen Mariann Eriksson, pressekreteraren Marie von Zeipel samt klimatkommunikatören Barbara Evaeus. Budgeten är ganska stram. En pressrelease med uppmaning om att släcka lamporna för klimatet skickas ut men intresset från svenskarna är mycket svalt.

Örebro är den enda kommunen som nappar. Stockholms stad säger uttryckligen att man inte vill vara med.

Kungen är dock snabbt med på noterna och släcker ned Stockholms slott och även fasaden på bostaden Drottningholms slott. Men så är han också ordförande för Världsnaturfondens förtroenderåd.

Året därpå uppmanar FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon världens befolkning att delta i klimatmanifestationen. 2009 blir det stora genombrottet för kampanjen också i Sverige. 66 kommuner, 250 skolor med 26.000 elever, 78 organisationer samt 280 företag anmäler sig till evenemanget. Göteborg släcker Avenyn och Visby släcker ringmuren. I Kiruna släcks 1 000 ljuspunkter ned, i Uppsala domkyrka hålls en bön för klimatet och på Skansen bjuds det på utomhuskonsert. A-Camp, Sarah Dawn Finer och Stefan Sundström hör till de artister som ställer upp gratis för Earth hour. 5.000 personer beger sig till Skansen.

– Vi var rejält nervösa. Dagen före konserten var det snöoväder över hela Stockholm, säger Mariann Eriksson på Världsnaturfonden.

De följande åren ökar det svenska deltagandet. Enligt en Sifoundersökning släckte 53 procent av alla svenskar från 15 år och uppåt ljuset klockan 20.30 lördagen den 27 mars 2010. Det är en ökning med 40 procent jämfört med året innan. Nu börjar även Stockholm vakna till. Globen, Hötorgsskraporna och Obelisken på Sergels torg släcks. I världen deltar 4.616 städer i 128 länder.

Earth hour börjar nu kombineras med andra miljöaktiviteter och får olika teman. I samband med 2011 års manifestation uppmanar Världsnaturfonden svenskarna att fördjupa sitt klimat­engagemang och göra gröna val. Enligt en undersökning från opinionsinstitutet Yougov svarar 30 procent att de gör mer för miljön, som sopsortering, äta vegetariskt eller åka kollektivt.

2012 är 76 procent av Sveriges kommuner med i Earth hour. Hälften av dem släcker hela eller delar av sin gatubelysning. Nu börjar kommunerna också ta tillfället i akt och marknadsföra sin miljöpolitik för medborgarna i samband med kampanjen.

– Kommunerna har nu blivit oerhört engagerade i Earth hour. För dem är det ett bra tillfälle att visa vad de kan, Säger Mariann Eriksson.

Tema för kampanjen 2012 är ”Lovar du så lovar jag”. Kändisar utmanar varandra med insatser för miljön. Prins Daniel och prins Carl Philip lovar varand­ra att sänka inomhustemperaturen om den andre också gör det. Danny Saucedo utmanar Eric Saade till en grön månad utan kött, med sopsortering och max två minuters dusch. Glenn Hysén utmanar göteborgarna att ställa bilen. Konstnärsduon Bigert & Bergström kedjar fast sig vid flera hundra kilo tunga bojor av stål på Sergels torg. Bojorna, som de gjort av återvunnet stål, motsvarar den mängd koldioxid som en svensk släpper ut under tio dagar.

År 2013 nås ett nytt rekord i deltagande världen över då medborgare i 7.000 städer i 154 länder deltar. Flera hundra miljoner människor världen över släcker lyset.

Årets tema ”Beyond the hour” handlar om hur privatpersoner kan göra saker för klimatet.
Själva energibesparingen under Earth hour har aldrig varit syftet med kampanjen. Att släcka glödlampor och stadsbelysningar under en timme har ingen större effekt på energiförbrukningen. Men ändå tillräcklig för att den ska vara mätbar.

– Vi har gjort en uppskattning av elförbrukningen och bedömningen är en minskning på cirka 160–200 MW under Earth hour. Förbrukningsminskningen motsvarar cirka en procent av förbrukningen en normal dag i mars, säger Olof Klingvall, pressekreterare på det statliga affärsverket Svenska kraftnät som övervakar stamnäten för el i Sverige.

Just den begränsade energibesparingen som Earth hour ger har varit en återkommande källa för kritik. Men även manifestationen som sådan har väckt mångas irritation. Och kritiken har kommit från alla politiska håll.

”Earth hours nedsläckningssymbolik är missriktad. Ett större problem är att var femte person i världen saknar elektricitet och i stället måste förlita sig på öppna eldar. Det ger fruktansvärda hälsoeffekter”, skriver till exempel Lydiah Wålsten, ansvarig för miljöfrågor på den borgerliga tankesmedjan Timbro.

Rasmus Landström, kulturredaktör på den socialdemokratiska idétidskriften Tiden, har inte heller mycket till övers för den globala nedsläckningskampanjen:

”Med jippon som Earth hour ges det kapitalistiska systemet en progressiv aura, en parfymdusch av godhet och självreflektion”, skriver han i en krönika 2012.

Även politiker, inte minst i Centerpartiet, har varit kritiska till manifestationen. Miljöborgarrådet och miljölandstingsrådet i Stockholm, Per Ankersjö och Gustav Andersson, skrev till exempel en kritisk artikel på DN Debatt 2011 med rubriken ”Earth hour räddar inte klimatet”.

Inför Earth hour samma år skrev Magnus Andersson, då centerpartistiskt kommunalråd i Solna: ”I morgon är det återigen dags för ett skadligt och verkningslöst propagandajippo som inte kommer att bidra till en bättre miljö.”

Temat för 2014 års Earth hour i Sverige är bilen, biffen, bostaden och börsen.

– Det är ju supervalår i år och vi vill då passa på att skicka en extra stark signal till makthavarna om att klimatet är en viktigt fråga för väljarna, säger Mariann Nilsson på Världsnaturfonden.

Bilen handlar om att underlätta övergången till transporter med el och förnybara bränslen. Biffen handlar om att underlätta för svenskarna att äta mindre och bättre kött. Bostaden handlar om att ställa hårdare energikrav på bostäder. Börsen handlar om att pensionspengarna i AP-fonderna ska gå till investeringar i hållbara och förnybara energisystem.

– Alla tekniska lösningar finns i dag, ändå väljer man gamla lösningar. Vi måste ligga på politikerna mer om detta. I dag ligger företagen i många fall längre fram än politikerna, säger Mariann Eriksson.

Earth hour i världen

2007: 1 stad (Sydney i Australien).
2008: 400 städer i 35 länder.
2009: 1 400 städer i 80 länder.
2010: 4 616 städer i 128 länder.
2011: 5 000 städer i 135 länder.
2012: 6 900 städer i 150 länder.
2013: 7 000 städer i 154 länder.

Earth hour i Sverige

2008: 1 kommun (Örebro).
2009: 66 kommuner.
2010: 209 kommuner.
2011: 200 kommuner. Enligt Sifo deltog 52 procent av befolkningen.
2012: 220 kommuner.
2013: 220 kommuner.
2014: Världsnaturfonden räknar med att cirka 220 av 290 kommuner deltar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.