Sedan en demonstrant skjutits ihjäl i måndags och ytterligare en i tisdags har kung Hamad lovat utredningar och uttryckt sin sorg. Det räckte inte för att stoppa mängder av bahrainier från att protestera även på onsdagen.

Fast nu gick det åtminstone lugnt till.

- Regeringen har dragit tillbaka säkerhets- och specialstyrkorna från gatorna och sedan dess har vi inte fått in några rapporter om incidenter eller sammandrabbningar, berättar människorättsaktivisten Nabil Rajab på telefon till TT.

Kungens tv-tal har avfärdats som tomma ord.

- Det är för lite, för sent. Det var samma misstag som gjordes av president Mubarak (i Egypten) och president Ben Ali (i Tunisien), säger Rajab.

Demonstranternas krav är omfattande. Bahrain är en konstitutionell monarki, kraftigt dominerad av den sunnimuslimska kungafamiljen i ett annars shiadominerat land.

- Premiärministern måste väljas. Konstitutionen måste skrivas av folket, inte av kungen själv. Flera människorättsfrågor måste åtgärdas: den systematiska diskrimineringen av shiamajoriteten och den systematiska tortyren i bahrainska fängelser. Korruptionen måste stoppas. Rikedomar och land behöver fördelas rättvist, rabblar Rajab, som leder organisationen Bahrains center för mänskliga rättigheter.

Den nu 60-årige kung Hamad har regerat sedan 1999 under en period då landet trots allt demokratiserats en hel del. Men vid hans sida står en betydligt mer impopulär figur: 75-årige farbrodern Khalifa som varit mäktig och inflytelserik premiärminister ända sedan 1971.

- Folk känner till svårigheterna inom kungafamiljen, svårigheterna mellan kungen och hans farbror, mellan de unga — kungen och hans son — och de äldre. Ett av de främsta kraven på kungen är att han ska göra sig av med premiärministern. Men jag vet inte riktigt hur han ska kunna klara av det, säger författaren Farid Ramadan till TT.

- Vad kungen har gjort de senaste tio åren har varit bra. Men det betyder inte att alla är glada för det. Det finns många saker som han har lovat, men inte uppfyllt.