Istanbul.
Enighet och nationell försoning utlovade premiärminister Recep Tayyip Erdogan efter den förkrossande segern i söndagens parlamentsval. Hans parti AKP har nu mandat att fortsätta regera Turkiet på egen hand. Men Erdogans regering står inför väldiga utmaningar.
Både anhängare och fiender till AKP var lätt omtumlade av detta klara valutslag. Det var första gången på över femtio år, i stort sett sedan Turkiet införde flerpartisystem i början av 1950-talet, som ett regerande parti har vunnit ett val med ökad röstandel.
- Väljarna betedde sig helt enkelt rationellt, vad mer kan man begära? Folk såg att ekonomin förbättrats, demokratin stärkts och att AKP har en klar plattform för EU-medlemskap, säger Sahin Alpay, en ledande tidningskolumnist som också undervisar i politik på Bahcesehir-universitetet i Istanbul.
Sahin Alpay menar att Erdogan genom att rensa ut de mest konservativt religiösa från vallistorna har lyckats göra AKP till ett brett parti, med stöd i alla samhällsskikt och landsdelar: i den nya borgerligheten, i stora industristäder, men också bland globaliseringens förlorare på landsbygden. Uppseendeväckande är AKP:s höga siffror bland kurderna i sydöst.
Valutgången innebär också ett svidande fiasko för den "djupa staten", det mäktiga nätverk av militärer och ämbetsmän som alltid haft sista ordet i frågor om statens säkerhet. Militärledningen blandade sig i våras i politiken - med ett underförstått kupphot på sin hemsida - och lyckades stoppa valet av utrikesminister Abdullah Gül, vars fru bär en muslimsk huvudduk, till ny president. Inför söndagens val försökte både generalerna och oppositionen skrämma väljarna med att Erdogan har en islamistisk "dold agenda". Det straffade sig: väljarna markerade att de föredrar att folkvalda företrädare bestämmer, inte skugglika strukturer.
Valutgången blottade oppositionens svaghet. Det "socialdemokratiska" CHP:s ledare Deniz Baykal anses även i partiets egen bas vara förbrukad.
Yusuf Kanli på tidningen Turkish Daily News säger att CHP:s största misstag var att de inte talade om reformer och sociala frågor, utan satsade på att piska upp nationalistiska känslor - mot EU, USA och kurderna.
- De som tjänade på det var extremnationalistiska MHP, men framför allt AKP, som fick röster från alla som vill se fortsatt stabilitet och forsatta reformer.
Den första uppgift som parlamentet har är att utse en ny president. AKP har egen majoritet, men inte de två tredjedelar som krävs för att självt kunna välja en kandidat, så regeringen måste förhandla med andra partier.
Nästa stora problem för regeringen att tackla är den kurdiska frågan. Att 24 kurder, formellt oberoende men lanserade av partiet DTP, tar plats i parlamentet är enligt Sahin Alpay historiskt.
- Det kan bli positivt om de uppför sig ansvarsfullt, tar upp demokratiska krav och tar avstånd från väpnade provokationer. Många misstänker att DTP egentligen är en politisk front för PKK. Men jag lutar åt att det finns sådana där som verkligen vill ha fred, säger Sahin Alpay.