ANALYS.
Hosni Mubarak talade till nationen på torsdagskvällen. Och gav inte precis det besked som demokratirörelsen i Egypten krävde. DN:s korrespondent Erik Ohlsson ser en president som offrar stort för att kunna behålla makten.
Vad var det som motiverade Hosni Mubarak att träda fram i tv på torsdagskvällen, med ett budskap som han rimligen visste inte skulle gå hem hos de protesterande?
– Ja, inte var det gatuprotesterna. I stället föregicks hans framträdande av ett möte med arméns högsta råd som leddes av försvarsminister Tantawi, med den militära graden fältmarskalk. Ett tecken så gott som något på att det är det mäktiga och hemlighetsfulla militäretablissemanget som har nyckeln till Egyptens framtid – inte demokratirörelsen i första hand.
Hur ser då framtiden ut för oppositionen?
– Det finns en överhängande risk att proteströrelsen marginaliseras på sikt. Dels genom inre splittring, dels genom minskat stöd från den medelklass som tycker att de revolterande ungdomarna kräver för mycket för fort.
Vi ser ändå en oppositionsgrupp som liknar en massrörelse, det Muslimska brödraskapet. Hur kan den väntas agera?
– Det beror på vilken falang inom brödraskapet som kommer att ange tonen i ett Egypten bortom Mubarak. Blir det den pragmatiska som helst följer den rådande makten, eller den islamistiska som låter sig inspireras av radikala rörelser som Hamas? Eller kanske den västtillvända, som ser den turkiske premiärministern Erdogans regeringsparti AKP som en tänkbar modell?
– Frågan om brödraskapets roll blir inte lättare av att många debattörer använder ”bröderna” för sina egna syften – antingen beskrivs de som muslimska scouter, eller så är de Usama bin Ladins trojanska häst.