– Estland tillför inga problem till eurozonen. Frågan är snarare vad de har där att göra, säger Gunnar Tersman, ekonom på Handelsbanken.

Följderna av den allt mer svårhanterliga skuldkrisen i eurozonens sydeuropeiska medlemmar och Irland går ännu inte att överblicka. Och opinionen för euron, bland esterna, har i kölvattnet på detta börjat svikta.

Samtidigt har Polen, Tjeckien och Ungern, andra aspirantländer, dragit i nödbromsen och lagt sina euro-planer på is.

Men Estlands motiv för att välja euron är inte ekonomiskt, enligt Tersman:

– Det är politiskt. De vill förankra sig tydligt i västvärlden, i EU och Nato och nu med euron.

Lars Christensen, chefsanalytiker på Danske Bank, tror att både Estland och valutaunionen politiskt kan plocka poäng på medlemskapet. För Tallinn blir det en finanspolitisk kvalitetsstämpel. För den snart tolvåriga och skadeskjutna unionen, rattad av Europeiska centralbanken i Frankfurt, stärks stridskassan. Estland är en förvisso liten, men välskött ekonomi, i strama tyglar.

– Den finanspolitiskt konservativa delen av EMU, med Tyskland, Holland och Finland, stärks av det här, säger han.

Båda ekonomerna använder termen "mini-Finland" för att beskriva Estland, som redan utgör en integrerad del av Nordeuropas produktionsapparat.

– Där finns länder som Sverige och Finland också, som direkt och via Tyskland drar nytta av den starka tillväxten i Kina och Indien, säger Tersman.

Sydeuropa är dock inte med på tåget.

– De har helt enkelt inte rätt produktionsstruktur, med inriktning på kapitalvaror, investeringsvaror eller elektronik — allt det som Kina, Indien och Ryssland behöver för att bygga upp sina ekonomier.

Det är just den här interna skillnaden som skapar risken för att valutaunionen spricker.

– Det är mycket prestige och kapital investerat i euro-projektet, men det är ganska hög sannolikhet för en splittring. Vem vet? Kanske tyskar, holländare, finländare, österrikare tar steget och lämnar det här och bildar ett litet mini-EMU, säger Tersman.

Det skulle i sin tur kunna ge finansiellt svagare euroländer en möjlighet att stärka konkurrenskraften med devalveringar.

– Det skulle kunna hjälpa om det blir svårt att anpassa ekonomin med andra åtgärder, säger Tersman.

Christensen ser samtidigt ett stort behov av "koordinerad finanspolitik" för att säkra unionens fortlevnad.

– Vi kan inte ha en eurozon där de medlemmar som fört en oansvarig finanspolitik per automatik får notan betald av de andra.