otzizi.
Det fem dagar långa augustikriget i Sydossetien mellan Ryssland och Georgien ritade om den politiska kartan, inte bara i Georgien, Kaukasus och Ryssland utan även i världspolitiken. Och som vid alla väpnade konflikter finns det olika tolkningar av vad som skedde - vem som ska ges "skulden" för det mänskliga lidandet.
En odiskutabel följd av kriget är den etniska rensningen som följde omedelbart efter att Rysslands armé intog hela den georgiska regionen Sydossetien.
Fram till den 7 augusti befann sig inte mer än drygt hälften av territoriet under kontroll av de Moskvastödda separatisterna. Dessutom levde 36.000 etniska georgier i Sydossetien - drygt 40 procent av invånarna. De flesta av dem flydde undan sydossetiska friskaror som plundrade hem, dödade civila och brände ner hus. Ytterligare tusentals flydde när ryska styrkor intog Akhalgori, en etnisk georgisk stad som aldrig har kontrollerats av de sydossetiska utbrytarna.
Omständigheterna kring krigsutbrottet natten mellan den 7 och 8 augusti är omstridda. Enligt den ryska versionen anföll Georgiens armé den sydossetiska huvudstaden Tschinvali med artilleri och stridvagnseld, medan den georgiska beskrivningen är att anfallet mot Tschinvali gjordes i självförsvar mot ett planerat, till och med redan inlett, ryskt storanfall mot Georgien.
Den ryska bilden gavs stöd av två västliga nyhetsmedier: Den ena var New York Times, som i en längre rapport hänvisade till några observatörer från OSSE (på plats i Sydossetien i augusti) som uppgav att de inte noterat några angrepp på georgiska ställningar den 7 augusti, innan Georgiens krigsmakt attackerade Tschinvali. Den andra var BBC, som i ett reportage hävdade att Georgien riktat urskillningslöst våld mot civila i Sydossetien.
Den brittiska utrikesministern David Miliband har betecknat georgiernas agerande som "hänsynslöst", även om han såg det ryska svaret som både "oproportionellt och felaktigt". Miliband ansåg att historien inte började med de georgiska insatserna, "utan med sydosseternas angrepp på georgierna".