Israeliska och palestinska ledarskribenter, teckentydare och politiker analyserade på tisdagen Annapolismötet intensivt.
Experterna är rörande eniga om mötets obetydlighet, men bland allmänheten finns en helt annat spridning av reaktioner.
- Jag litar på mina palestinska vänner men inte på deras ledare. Så länge de inte lovar att sluta tjata om flyktingarnas rätt att återvända är det ingen idé att förhandla, sade elektrikern Mordechai Levy i Jerusalem till DN.
Den israeliske premiärministern Ehud Olmerts tal i Annapolis har skrämt fredsmotståndarna men i gengäld vunnit lovord från fredslägret:
- Det var ett storartat och storsint tal, vilken tragedi att han inte kommer att få tillfälle att gå från ord till handling, sade Rafael Amitai, ärrad fredsaktivist.
I Betlehem berättade hemmafrun Abir Ghosh för DN att hon gripits av de tre ledarnas högstämda tal:
- Jag vet att man inte får vara naiv. Men det känns som om världen börjat bry sig om oss igen, efter de här svåra åren då allt blivit sämre igen.
Henry Lawrence, kristen palestinier i resebranschen, ser en strimma av hopp:
- Vi hade sju goda år efter fredsöverenskommelsen 1993, och vi har haft sju magra år sedan kollapsen 2000 - som Egypten under Josef i Bibeln. Om detta kunde ge oss några normala år så är vi mer än nöjda.
Olmert kan hur som helst vara nöjd. Han har fått ännu en frist för sin vacklande koalition: de bägge extremistpartierna som lovat spränga regeringen har beslutat sig för att stanna kvar.
Av allt att döma kommer Annapolisprocessen, om den inte hamnar i diket per omgående, att tvinga Israel till ett val under nästa år.
Rekonstruktionen och upprustningen av väpnade palestinska enheter kommer att fortsätta, oavsett hur det går med fredsprocessen.