EU:s beroende av rysk energi har ökat kraftigt sedan år 2000. Då kom tretton procent av det använda kolet, naturgasen och oljan från Ryssland. 2005 var det över arton procent enligt en färsk rapport från EU:s miljöbyrå EEA.
Allra störst är beroendet av olja. Den ryska råoljan utgör nästan trettio procent av unionens oljeförbrukning. Den importerade ryska gasen står för nästan en fjärdedel av EU:s totala gasanvändning.
EEA:s siffror visar mycket tydligt på en av svagheterna med EU:s energiförsörjning: det stora beroendet av andra länder. Tydligast är det för oljan.
Tittar man på staplarna i diagrammen ser man att EU:s egen oljeproduktion är högst marginell, bara ungefär en tiondel av förbrukningen.
För gas ser det lite bättre ut. Ungefär fyrtio procent utvinns inom unionen. Kolet uppvisar en annorlunda bild på flera sätt. Dels kommer drygt hälften av kolet från gruvor inom unionen, dels är inte den ryska importen störst. Visserligen är skillnaden liten men den största andelen av det importerade kolet har Sydafrika som ursprungsland.
Det stora beroendet av olja, kol och gas försöker EU nu minska, bland annat genom det energi- och klimatpaket som antogs i mitten av december. De två huvudvägarna är att hushålla bättre med energin och att använda mer förnybara energikällor. Positiva förbättringar har, enligt rapporten, nåtts på båda områdena men utgångspunkten är å andra sidan inte den bästa.
2005 kom endast knappt sju procent av energin från förnybara källor. Men det var å andra sidan en kraftig ökning jämfört med 1990 då mindre än fem procent var förnybart.
Efter storskalig vattenkraft och biobränslen är vindkraften den tredje största källan av den förnybara energin. De största vindkraftländerna är Tyskland, Spanien och Danmark. De stod 2005 för tre fjärdedelar av unionens vindenergi.
Tyskland utmärker sig också med stora satsningar för att få fram energi från solen. Nio tiondelar av den totala kapaciteten för produktion av solel finns i Tyskland. Drygt fyrtio procent av unionens solvärme produceras också i tyska anläggningar.
Men om utsläppen av koldioxid från energiförbrukningen ska minska måste hushållningen förbättras. Av den energi som tillförs faller ungefär en fjärdedel bort, skriver EEA. De allra största förlusterna sker vid produktionen av el och värme men även på väg till konsumenterna försvinner stora mängder energi. Distributionsförlusterna är ungefär en fjärdedel av de totala förlusterna.