EU har under lång tid försökt komma framåt i samtal med Libyen i olika migrationsfrågor. Men den libyska regimen är oförutsägbar och tidigare EU-besök har ställts in i sista stund.

I början av veckan fick dock Cecilia Malmström och hennes kollega Stefan Füle träffa libyska motparter i Tripoli och de kom hem med ett samarbetsavtal med löfte om 50 miljoner euro till Libyen under tre år.

Kritiken lät inte vänta på sig, eftersom Libyen inte skrivit på Genevekonventionen om flyktingars rättigheter och betraktar alla människor som kommer till landet som illegala.

– Det är inte på något vis frågan om att bara skicka en check, utan vårt samarbete ska brytas ner i konkreta projekt, där vi har möjlighet att övervaka att pengarna används korrekt, säger Malmström.

Hon är medveten om alla de problem som finns, bland annat efter att ha träffat migranter som dumpats i öknen av människosmugglare och nu lever under fruktansvärda omständigheter i Libyen. Kan samarbetet leda till att förhållandena i lägren förbättras något är det ändå ett steg på vägen, resonerar hon:

– Libyen har skrivit på samarbetsavtalet, som för första gången nämner frågan om internationellt skydd, utsatta grupper, grundläggande rättigheter, vilket i sig är ett framsteg. Jag tror att man måste börja där. Man måste inse att det finns svårigheter men ändå försöka få in foten.

I maj i fjol slöt Italien och Libyen ett kritiserat bilateralt avtal, som innebär att alla båtar som är på väg från Libyen till Italien tvingas vända tillbaka, utan någon kontroll av om människor har asylskäl. Det har lett till att migrantströmmen i princip har upphört. Människor söker sig i stället andra vägar in i EU eller blir helt enkelt strandade i Libyen.

Samarbetsavtalet omfattar bland annat reformer av hälsosystemet och i administrationen, men också effektivare gränskontroller.