Den 18 juni 2008 var en viktig milstolpe på vägen mot en gemensam asyl- och invandringspolitik inom EU.
Då röstade EU-parlamentet ja till en ny EU-lag om att skicka tillbaka "illegala invandrare". Det var första gången de folkvalda i Strasbourg fick vara med och fatta beslut i migrationsfrågor, länge svartsjukt bevakade av medlemsländernas regeringar som deras eget område.
Många hade räknat med att EU-parlamentet skulle agera motvikt mot de nationella huvudstädernas hårdföra inrikes- och polisministerier och hålla humanitetens fana högt. Men de blev besvikna.
Resultatet av omröstningen denna märkesdag blev en lag som fått kritik av FN:s flyktingorgan UNHCR och mött arga protester från regeringar i Latinamerika och Afrika, bland annat för att den tillåter att människor som inte begått något brott får spärras in i 18 månader i väntan på att skickas ut ur EU.
Det var en erfarenhet som gjorde oss mycket besvikna, suckar Kris Pollet, ansvarig för migrationsfrågor på Amnesty Internationals EU-kontor i Bryssel. EU-parlamentarikerna var så måna att visa att de kunde ta sitt nya ansvar att de kände sig pressade att anta det kompromissförslag som lades fram, anser han.
Även Patricia Coelho på det europeiska flyktingrådet ECRE, en paraplyorganisation för 68 frivilligorganisationer, bedömer att de folkvalda vek sig för press.
Det gör ett skämt av EU-parlamentets nya rätt till medbeslutande i asyl- och migrationsfrågor, kommenterar hon.
Asyl- och invandringspolitik är ett känsligt område för EU-politiken. Alla siffror visar att det åldrande Europa med dess låga födelsetal på sikt behöver invandring för att hålla hjulen i gång. Men opinionsframgångar för invandringsfientliga partier, från svenska sverigedemokraterna till italienska Lega Nord, uppmuntrar till en politik med tonvikt på hårda tag och kravställande.
Samtidigt ger sig varje dag nya migranter ut på farliga resor över hav och land för att söka skydd eller bara ett bättre liv i Europa. I detta laddade klimat gör sig EU redo att ta nya steg mot en gemensam asyl- och invandringspolitik.
Asyl- och invandringspolitiken är det område där EU-länderna tvekat längst att införa gemensamma regler och överlåta beslutanderätt till EU. De första besluten togs 1999 men det har gått trögt att få lagarna på plats.
I dag finns en handfull lagar som slår fast gemensamma minimiregler på asylområdet. Men reglerna tillämpas mycket olika. Av de irakier som sökte asyl inom EU fick förra året 97 procent ja på sin ansökan i Ungern, 85 procent i Tyskland, 82 procent i Sverige, 13 procent i Storbritannien och inte en enda i Grekland.
Några länder drar till sig många asylsökande eftersom de har gott renommé eller för att de helt enkelt ligger vid EU:s yttre gräns. Andra länder, som Danmark, skrämmer bort asylsökande med hårdför retorik.
Men allt fler länder börjar se detta "asyllotteri" inom EU som ohållbart och vill ha ett enhetligt regelverk.
Därför ska de gällande minimireglerna inom ett par år ersättas med nya som gör reglerna helt lika för alla EU:s 27 medlemsländer. Och medan de gällande reglerna antogs enhälligt av medlemsländernas regeringar ska de nya lagarna antas med majoritetsbeslut och medbeslutande för EU-parlamentet.
Samtidigt ska EU anta ett nytt femårsprogram för invandringsfrågor och polissamarbete, provisoriskt döpt till Stockholmsprogrammet, eftersom det ska tas fram i slutet av 2009 när Sverige håller i EU:s ordförandeklubba.
Många vill påverka i dessa heta frågor. Inför EU:s toppmöte i mitten av oktober har nuvarande ordförandelandet Frankrike lagt fram en "Asyl- och migrationspakt" som förra veckan diskuterades i Bryssel.
Den franska pakten innehåller egentligen inget nytt, säger diplomater och frivilligorganisationer som DN talat med. Det mesta i den är en sammanställning av tidigare initiativ och slutsatser. Men den har ett anslag, ett tonläge, som kan prägla de kommande årens arbete.
Vi upplever att den kan få balansen att tippa över ännu lite mer åt den repressiva inriktningen, säger ECRE:s Patricia Coelho, och tillägger att den hårda linjen "hittills inte gett någon lösning på de utmaningar Europa står inför på migrationsområdet".
Pakten har dock delvis skrivits om under förhandlingarna mellan medlemsländerna. Förslaget om ett "mottagnings- och integrationskontrakt" för nyanlända invandrare ströks efter protester från José Luis Zapateros spanska vänsterregering, liksom skrivningar mot "masslegalisering" av papperslösa invandrare. Sverige ville få in mer positiva ord om legal invandring och har delvis lyckats.
En viktig del av EU:s migrationspolitik är sedan länge att stoppa "illegal invandring" genom hårda gränskontroller och visumregler och genom avtal med länder i tredje världen som migranterna kommer från eller passerar igenom.
Att komma till ett land för att söka asyl är inte olagligt. Men även flyktingar med verkligt behov av skydd mot förföljelse måste ta till smugglare eller livsfarliga resor över havet i osäkra båtar för att kunna söka asyl i Europa.
I de båtar som plockas upp av EU:s gränskontrollbyrå Frontex kan därför skyddsbehövande flyktingar trängas med migranter som "bara" drömmer om jobb och ett bättre liv i Europa. Och i EU-ländernas allt strängare gränskontroller saknas mekanismer för att sålla ut dem som behöver internationellt skydd, säger ECRE:s Patricia Coelho.
Frontex verkar fortfarande inte kunna eller vilja tala om hur många asylsökande som plockas upp i dess operationer och vad som händer med dem om de skickas åter till tredje land, säger Patricia Coelho.
Amnesty International har bekymrat pekat på att Frontex ibland sätter i land personer de räddat eller plockat upp till havs i Libyen, "ett land som gör mycket dåligt ifrån sig i mänskliga rättigheter".
Amnesty oroas även av EU:s samarbete med ursprungs- och transitländer. Amnesty har gjort en fältstudie i Mauretanien, ett land som många utgår från när de försöker ta sig till Spanien. Därför samarbetar Spanien med mauretanska myndigheter för att försöka stoppa migrantströmmarna. Men Amnesty har i år på plats sett att samarbetet lett till att tusentals personer godtyckligt gripits och spärrats in under vidriga förhållanden, ibland efter ha rånats av mauretansk polis.
Sveriges migrationsminister Tobias Billström, som om ett år ska leda EU:s arbete på asylområdet, medger att det ligger en del i kritiken att EU stoppar människor med skyddsbehov när man blandar ihop asylsökande med övriga migranter.
Det är problem med "blandade flöden". Men många av dem som kommer exempelvis över Medelhavet är inte asylsökande, mindre än 10 procent av dem söker asyl. Det är ett problem man måste fortsätta arbeta med. Det handlar om att skapa bättre utbildning för dem som står i första linjen och ska ta hand om de här människorna.
Och där finns det stora problemet för EU, säger Amnestys Kris Pollet:
Det finns många fina principer om att bygga ett gemensamt europeiskt asylsystem med hög standard. Men vem har nytta av det om färre och färre lyckas nå det gemensamma asylsystemet? Det är en viktig utmaning för Europa.