I april exploderade en av BP:s oljeriggar i Mexikanska golfen och ett oljeläckage inleddes som kom att vara i tre månader. Sammanlagt rann 780 miljoner liter ut, mer än något annat utsläpp – med möjligt undantag för Persiska viken under Kuwaitkriget 1991.

I juni, medan oljan ännu flödade fritt, kallade president Obama spillet för den största miljökatastrofen i USA:s historia. Inte alla höll med. En av dem som hade invändningar var Carl Gustaf Lundin, chef för havsmiljöprogrammet på Internationella naturvårdsunionen. Överfiske och övergödning är värre, tyckte han. Och nu när oljespillet börjar kunna summeras står han fast vid sin uppfattning.

– Jag vill inte låta som om det inte varit några problem, men med tanke på hur oerhört stort spillet var har det inte varit så illa som man skulle kunnat tänka sig, säger Carl Gustaf Lundin till DN.se.

Lundin har just kommit tillbaka till kontoret i Geneve efter en resa till Washington, där oljeutsläppet fortfarande är ett stort diskussionsämne bland forskarkollegor.

– Den allmänna känslan är att de kustnära effekterna inte blev alls så illa som vi var rädda för.

Till stor del berodde de lindriga följderna på tur med vädret. Med stormar hade sannolikt betydligt mer olja nått ständerna.

Kanske allra mest förvånande är det ringa antalet döda djur.

– Tre tusen döda fåglar får sägas vara lite med tanke på spillets omfattning. Betydligt fler fåglar har dött efter betydligt mindre utsläpp, konstaterar Lundin.

Efter ”Exxon Valdez”-katastrofen i Alaska 1989, med ett många gånger mindre utsläpp, dog minst 250.000 fåglar.

Som jämförelse dör årligen miljontals fåglar genom att flyga in i fönster, och bara i Sverige dödar tamkatter varje år uppskattningsvis sex miljoner fåglar.

Andra arter kan visa sig ha påverkats långsiktigt av spillet i Mexikanska golfen.

– Vi vet inte vilka effekter det haft på blåfenad tonfisk. En hel del av reproduktionen sker i det här området. Det får vi veta om ett par år. Det kan också vara reproduktionseffekter på andra arter som svärdfisk och sköldpadda. De analyserna har inte gjorts ännu.

I slutskedet av spillet och en tid efteråt diskuterade experter ett slags enorm plym av olja, som upptäckts långt ner i havet.

– Det märkliga är att ingen tycks veta vart plymen tagit vägen. Den fanns nog i ett visst skede, men min gissning är att mycket av den oskadliggjorts av mikroorganismer.

Carl Gustaf Lundin är kritisk till de väldiga insatser som gjordes för att bekämpa oljeutsläppet. En stor del av dem har inte haft någon större betydelse.

– Att man brände en del olja på ytan och att man rensade på stränderna och försökte skydda mangroveskogar har varit vettigt. Men insatsen står inte alls i proportion till hur stor del av problemet man löste. Hur mycket andra miljöinsatser kunde man gjort för nio miljarder dollar?

Summan motsvarar lite drygt tio års utgifter för allmän miljö- och naturvård i den svenska statsbudgeten, räknat efter postens storlek 2010.

– Låt säga att man kunde nöjt sig med en fjärdedel. Utöver det fick man bara mindre och mindre effekt av pengarna. Min gissning är att man köpte fiskare och andra kustbor för att engagera dem i detta. Många har fått mer betalt än när de lever av fisket.

Faktum är att ett kontroversiellt inslag i bekämpningsarbetet kan ha gjort läget något värre än det annars skulle ha varit. Det gäller användningen av kemiska medel för att lösa upp oljan.

När utsläppet pågick som värst ansågs det viktigt att göra allt för att så lite olja som möjligt skulle nå ytan och därmed hota kusten. På grund av kemikalierna hamnade nu mer olja på botten.

– Man kan misstänka att en hel del bottnar kommer att påverkas av detta. Nu var stora delar av bottnarna döda ändå på grund av närsalter från jordbruk och avlopp, men detta är ännu en negativ faktor, säger Carl Gustaf Lundin.

Oljebolaget BP:s dåvarande chef Tony Hayward fick förstås svidande kritik i början av spillet, inte minst för ett uttalande om att utsläppet förmodligen inte får så stora konsekvenser, eftersom ”havet är stort”. Carl Gustaf Lundin värjer sig mot blotta tanken på att ge den förra BP-chefen ens lite rätt.

– BP var oerhört vårdslöst. Man hade ingen plan B. Och Hayward hade fel i så måtto att han inte hade en aning om konsekvenserna och underskattade gravt utsläppets storlek. Min gissning är att det var en kombination av att man ljög om det från början och att det faktiskt ökade efter hand.

– Men det är klart att miljöer repar sig. Det beror ju väldigt mycket på vilken miljöskada det handlar om. Vi fokuserar mycket på olja eftersom det är spektakulärt. Men degraderingen av haven beror främst på många små händelser, och de är allvarligare på sikt. Och i det är vi alla delansvariga – alla som äter fisk och går på toaletten.