Läget på Koreahalvön är farligare än vad många analytiker, USA och Sydkorea tror, anser Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys i Lund. När osäkerheten är mycket stor om en motparts avsikter famlar man i bedömningarna, säger Agrell. Då präglas analyserna av mönsterteori och sunt förnuft-resonemang.
– Mönsteranalys är när man ser hur det har gått i tidigare kriserna. Man säger att det här är nordkoreansk retorik, det är ett spel för de inre gallerierna och omvärlden kan i princip ta det lugnt och vänta tills det blåser över.
Det sunda förnuftet handlar om hur man tycker att Nordkorea borde agera:
– Man säger att Nordkorea kommer inte att vidta aggressiva militära åtgärder nu, för man kan bara förlora på detta själv. Men det bygger på att man applicerar en allmängiltig logik på en part som man inte vet vad den är.
Precis så här resonerade CIA inför Kubakrisen 1962, säger Agrell: Det skulle bara slå mot dem själva. Och likadant lät det när man inte trodde att Saddam Hussein skulle invadera Kuwait 1990.
Att två nu förmodade kärnvapenmakter står mot varandra kan också vara konfliktdrivande, påpekar han.
– Det gäller för USA att inte hamna på efterkälken om man misstänker att nordkoreanerna trots all logik kommer att tillgripa militära medel. Hur bedömer USA den här kanske obedömbara situationen? Hur länge väntar USA med att vidta åtgärder?