Två gånger har dramatiska bilder kablats ut på exploderande byggnader i det japanska kärnkraftverket Fukushima. Rökmolnen och de urblåsta byggnaderna har varit svåra att få ihop med myndigheternas försäkran om att förloppet är under kontroll.
Men det som exploderat är närmast en travershall, där det bland annat finns en kran för att förflytta bränsle, förklarar Lars Gunsell, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten.
– Den har ingenting med själva inneslutningen av reaktorn att göra.
Enligt Lars Gunsell är det i princip möjligt att bygga kärnkraftverk så att de kan stå emot hur kraftiga jordbävningar som helst. Begränsningen är snarast politisk: hur dyra får byggnotorna tillåtas bli.
– När man väl bestämt sig för vilken nivå man ska klara bygger man så att man klarar den. Och vi ser ju att byggnaderna står kvar. Inneslutningen och reaktortankarna är intakta, de har inte börjat läcka, säger han till DN.se.
Boven i det här fallet tror Gunsell och hans kolleger är den tsunami som följde på skalvet. Den tycks ha slagit ut all kraftförsörjning – inte bara den som kommer utifrån, utan även reservsystemen. Vattnet tycks ha dränkt alla dieselaggregat.
Detta har i sin tur gjort det normala kylningssystemet obrukbart. Därför har man tvingats till den yttersta nödåtgärden att kyla härdarna med havsvatten. Saltvatten förstör reaktorerna för all framtid.
Under det första dygnet verkar dock alla härdar ha varit kylda genom pumpar som drivs av ångturbiner.
– De är inte är beroende av yttre elkraft, men däremot av interna batterinät. Batterierna har väl tagit slut. Det är antagligen det som orsakat haveriet.
Den enorma värmeutvecklingen gör att kylvattnet dunstar snabbt, och mer vatten måste hela tiden tillföras. I Fukushima verkar övre delen på åtminstone en av de havererade reaktorerna inte fått tillräcklig kylning, och man har fått en partiell härdsmälta.
– I värsta fall förlorar man allt kylvatten, och då smälter hela härden. Men det verkar man ha undvikit, säger Lars Gunsell.
I Tjernobylhaveriet 1986 smälte bränslehärden helt, och eftersom den inte var skyddad av en inneslutning liknande den i Fukushima for all radioaktivitet ut i atmosfären när det small. Med en inneslutning är det dock möjligt att klara en total härdsmälta utan att omgivningen blir obeboelig av radioaktivitet. Närmaste jämförelse är haveriet utanför Harrisburg 1979.
– Där fanns det vatten kvar i botten av reaktortanken. Efter ett antal timmar fick man också i gång kylningen igen. Om man lyckas med det kan man kyla härden oavsett i vilket stadium den är. I Harrisburg blev det i princip inget utsläpp.
Med den havsvattenkylning som nu pågår bildas ånga, som då och då måste släppas ut. I och med att man har skador på härden innehåller dessa utsläpp en del radioaktivitet. Men enligt Lars Gunsell är den relativt ofarlig i det här läget.
– Den evakuering som gjorts är en försiktighetsåtgärd. Egentligen har det ännu inte varit utsläpp som motiverar en evakuering. Det är inget som ger en markbeläggning som gör att man inte kan vistas där.
Men från amerikanska försvarsdepartementet Pentagon kom på söndagen rapporter om att små mängder radioaktivt material fångats upp tio mil utanför kusten, uppger New York Times. Det indikerar att farliga ämnen spridits långt och att de evakuerade kanske inte kan återvända på lång tid om vindarna vänder inåt land i stället.
Amerikanska kärnkraftsexperter har rådgjort med japanska de senaste dagarna, och en hög tjänsteman säger till New York Times att ”även i det bästa av scenarier kommer det här inte att vara över på länge än”. Hangarfartyget ”Ronald Reagan”, som stävat fram till japanernas hjälp, har flyttat sin verksamhet undan vindriktningen eftersom man uppmätt små stråldoser ombord.
Lars Gunsell väntar sig nu att det havererade kärnkraftverket inom ett eller ett par dygn får fram reservaggregat för att kunna alstra ström, även om han framhåller att det är svårt att föreställa sig under vilka svårigheter man arbetar.
– Vad man måste uppnå nu är att få tillbaka elkraft, uppnå normal kylning och se till att inneslutningen behålls intakt. Då kan man nästan blåsa faran över. Men där är vi inte ännu. Man jobbar fortfarande med provisoriska lösningar.