En utstött galning som agerade på eget bevåg eller en extremist med tydlig agenda. Vad man kallar gärningsmannen bakom terrordåden i Norge kan vara av avgörande betydelse. ”Det är farligt om vi säger att det inte handlar om ideologi utan om person”, säger Lisa Bjurwald, författare och journalist.
I fredags, efter bombexplosionen i centrala Oslo, spekulerades det för fullt om vem som kunde tänkas ligga bakom. Islamistiska terrororganisationer låg närmast till hands och i sociala medier ömsom höll man andan för att slippa en ny antimuslimsk våg, ömsom gned man sina händer och sa ”vad var det vi sa”.
När det stod klart att gärningsmannen var en blond, norsk högerextremist ändrades tongångarna. Debatten sedan dess har till stor del kommit att handla om vad som är terrorism, vem som är en terrorist och om 32-åriga Anders Behring Breivik är en ensam galning som ingen ska behöva ta ansvar för.
– Kallar vi en person för terrorist och avfärdar nästa som en galning är det som om den antimuslimska ideologin inte har samma sprängkraft. Då undervärderar man den och det i sin tur är farligt av en rad anledningar, säger journalisten och författaren Lisa Bjurwald, aktuell med boken ”Europas skam. Rasister på frammarsch”.
Hon anser att det i första hand är farligt på ett konkret, säkerhetsmässigt sätt. Man riskerar att, som i Norge, bli totalt tagen på sängen.
– I andra hand är det risk att det här kan få fäste i samhället om vi inte fördömer idéerna.
Lisa Bjurwald har också studerat islamistiska extremister och säger att dessa i dagsläget har väldigt liten makt i Europa. Däremot finns det många som vinner på att tona ned bilden av terrordåden i Norge som en ensam mans gärning.
– Folk som tror på hans konspirationsteorier om islamifiering finns representerade i både parlament och regeringar runt om i Europa. Vi pratar om inflytelserika politiker som har identiska argument och läser samma litteratur som Anders Behring Breivik, säger Bjurwald och nämner bland annat Holland, Frankrike och Danmark.
Anna-Lena Lodenius är journalist och författare och har under många år studerat autonoma och extremnationalistiska rörelser. Hon tycker det är märkligt att man är så snabb med att dra slutsatser om att Anders Behring Breivik har agerat ensam.
– Jag tycker också det är konstigt att man inte skulle använda ordet terrorist för att beskriva honom. Det förväntas väl att man har något slags samhällsomstörtande idé och syfte med terrorism, och efter att manifestet har presenterats är det ganska uppenbart att han hade en politisk plan, säger hon.
Redan har det i medierna börjat komma skildringar om gärningsmannens svåra barndom, kantad av mobbning och en frånvarande pappa.
– Jag tror att man betydligt snabbare tar till den typen av förklaringsmodeller när det gäller ”en av oss”. Man ursäktar honom inte, men man försöker förstå.
Lisa Bjurwald tycker efter dåden det är viktigt att rätt personer ställs till svars för sin hetsande politik.
– Jag tycker absolut att man kan begära att antimuslimska politiker ska svara på om det är okej att använda sådana här metoder.