Scenerna i Honduras huvudstad Tegucigalpa på måndagen påminde om kalla krigets 70- och 80-tal: tungt beväpnad militär slog en järnring kring staden för att hind-ra sympatisörer till den nyss avsatte presidenten Manuel Zelaya att delta i protester, de flesta stora medier tvingades sprida kuppmakarnas propaganda och förföljelser av oppositionella rapporterades från en rad platser i landet.

– Militären griper folk, de bryter sig in i deras hem. Vi känner till minst fyra personer i vår närhet som har ”försvunnit” sedan de först bort av soldater. Många ledare för sociala rörelser verkar ha efterlysts, säger Suyapa Martínez på telefon till DN.

Hon är ledare för en kvinnoorganisation som stöder den avsatte presidenten.

–Tevekanalerna har tagits över av militären, de flesta av radiostationerna har tystnat, elektriciteten kommer och går och internetuppkopplingarna är instabila, säger Suyapa Martínez.

Trots att det i praktiken verkade råda undantagstillstånd i Tegucigalpa på måndagen vågade sig grupper av demonstranter ut för att protestera mot statskuppen.
Polisen använde tårgas mot demonstranter som genomförde en manifestation till stöd för Zelaya, rapporterar Reuters. Demonstranterna hade samlats vid det hårdbevakade presidentpalatset i Tegucigalpa.

En rad fackföreningar inledde också en generalstrejk.
I grannlandet Nicaragua samlades samtidigt Centralamerikas presidenter och medlemmarna i den regionala samarbetsorganisationen Alba för ett krismöte.
Venezuelas president Hugo Chávez förklarade där att han tänker verka ”på alla tänkbara vis” för att hans allierade Manuel Zelaya ska återfå presidentposten. Han undvek denna gång att använda sig av hot om vapenmakt, sannolikt på grund av den massiva uppslutningen i såväl Nord- som Sydamerika mot kuppen.

Det är nämligen inte bara de mest radikala av vänsterledarna som reagerat skarpt. Söndagens statskupp har fått varningsklockorna att ringa i presidentpalats över hela Latinamerika och även USA har fördömt makt-övertagandet.

”Det här är ett hot mot oss alla”, sade Chiles socialdemokratiska president Michelle Bachelet efter kuppen, ett uttalande som sammanfattar många latinamerikans-ka regeringars syn på saken.

Trots de centralamerikanska ländernas dåliga rykte som ”bananrepubliker” har mycket hänt sedan kalla krigets dagar, då ett regeringsskifte nästan alltid var synonymt med en kupp av något slag.

I hela Latinamerika har demokratin konsoliderats de senaste tjugo åren. Konflikter löses numera som regel i parlamenten och genom allmänna val, i stället för med vapen i hand. Det har i sin tur öppnat vägen för en rad vänsterregeringar, samtidigt som militärens roll i politiken har minskat. Nu är dessa vänsterregeringar – oavsett om de är socialdemokrater eller hör till Chávez mer radikala läger – måna om att statskuppen i Honduras inte sänder ett budskap till militärerna i deras länder om att vapnen på nytt kan komma att ersätta röstsedeln.