– Det var en hög polisofficer från Cité Soleil som sköt henne. Vi vet vem det var eftersom han var befälhavare för vår stadsdel, säger Fabiennes pappa Osam Cherisma när DN återvänder till honom i familjens hus i centrala Port-au-Prince.
Samma smärta som syntes då finns kvar i hans ögon. Han hälsar hjärtligt på oss och säger att han är tacksam för att vi bryr oss om den tragedi som har slitit sönder hans familj.
Fabiennes mor Amante Kelcy säger att hon tänker på sin dotter i varje vaket ögonblick.
– Jag har ofta ont här, säger hon och lägger handen på sitt hjärta.
– Jag gråter ofta, precis som mina barn.
Familjens hem ligger bara ett par kvarter från den plats där Fabienne mötte döden en sen eftermiddag i januari när hon var på hemväg till mamma och pappa med några tavlor. Runt omkring Fabienne pågick allmän plundring, men Osam Cherisma försäkrar att hans dotter hade köpt tavlorna.
Polispatruller försökte skingra folkmassan genom att skjuta varningsskott i luften. Men Osam är helt övertygad om att Fabienne inte föll offer för ett vådaskott. Han hänvisar till vad fyra ögonvittnen, de män som var med när han bar ner sin livlösa dotter från det kollapsade hustaket där hon sköts, har berättat för honom.
– Nej, det var inte ett slumpskott. Det var en grupp på tre poliser, och befälet siktade och sköt Fabienne i huvudet, säger Osam.
– Sedan tog någon alla pengar hon hade. Tidigare trodde jag att det var poliserna som stulit pengarna, men jag är inte så säker på det nu.
Det finns mycket som är oklart med Fabiennes död. Men ingenting talar för att dödsfallet någonsin kommer att utredas. Familjen har inte vågat göra någon polisanmälan.
– Jag törs inte göra det, fast jag vet vad polismannen heter, och trots att det var ett överlagt mord. Polisen bevakar mig sedan min dotter dödades. Att jag vågar tala med er beror på att ni är utlänningar. När jag ville att den lokala radion skulle göra ett program om Fabienne krävde de att jag först gjorde en polisanmälan, men det vågar jag inte.
Dagen efter att Fabienne dog begravdes hon i moderns hemby, norr om Port-au-Prince. Osam hade sett till att ta hand om kroppen direkt. Han fruktade att polisen annars skulle ta den och att han aldrig skulle få se henne mer. Då skulle han inte kunna ge henne en värdig begravning.
Fabiennes lillasyster Amanda, 13 år, och storebror Jeff, 18, befinner sig fortfarande i chock. Deras liv är helt förändrat efter jordbävningen och Fabiennes död. Huset står kvar men blev så skadat att de har funnit det säkrare att bo i ett tältläger.
Jeff minns sin syster. Han blir tyst och ögonen fylls av tårar.
Osam förklarar:
– Han gråter också varje dag, han orkar inte prata.
Till slut säger Jeff svagt:
– Jag älskade henne så mycket…min framtid är slut.
Både Jeffs och Amandas skolor förstördes vid jordbävningen, så de har inget att göra på dagarna. Ingen vet när de raserade skolorna kan starta igen.
– Jag brukade leka med Fabienne varje dag. Jag kan inte förstå att hon inte finns längre, och jag vaknar varje natt av att jag gråter, säger Amanda.
Osam säger att han inte längre kan sova.
– Vi stod varandra så nära, våra ögon var så lika. Jag ser henne i mig när jag tittar mig i spegeln.