Det arabiska ordet intifada betyder egentligen ”skaka av sig” och har sedan 1980-talet varit den mest kända beteckningen för det palestinska upproret.
Ordet har använts för två delvis mycket våldsamma kampanjer mot den israeliska ockupationen. Begreppet myntades 1987 då en blodig protestkampanj mot israelerna inleddes på Västbanken och i Gaza, som vid den tiden fortfarande var ockuperat av Israel.
Den mindre våldsamma komponenterna i kampanjen gick ut på att stärka det nationella medvetandet och självförtroendet med generalstrejker och bojkott av israeliska varor och i stället satsa på palestinska produkter.
Den första intifadan ebbade ut i samband med att det så kallade Osloavtalet undertecknades 1993. Den andrar intifadan inleddes 2000 och anses ha utlösts av dåvarande premiärministern Ariel Sharons besök på tempelplatsen i Jerusalem. Den pågick i flera år och har egentligen aldrig avlysts.Uppmaningar till en ”tredje intifada” har förekommit flera gånger tidigare.