Jerusalem.
Den åtta meter höga betongbarriären runt Jerusalem inskränker rörelsefriheten för allt fler palestinier. DN:s Johan Andersson skildrar livet mellan murarna i ett unikt grafikreportage.
Det var på sommaren 2002 som Israels regering beslöt att bygga en barriär för att hindra palestinier från den ockuperade Västbanken från att okontrollerat ta sig in i Israel.
Det omedelbara syftet var att försöka stoppa självmordsbombare och andra terrorister från att ta sig in i landet - vilket förespråkarna anser har lyckats, eftersom antalet självmordsattentat har minskat påtagligt de senaste åren.
Separationsbarriären består till största delen av ett elektroniskt stängsel omgivet av vallgravar och bevakningsvägar, men i tättbefolkade områden som Jerusalem och andra städer har den formen av en åtta meter hög betongmur med vakttorn.
Merparten av den cirka sjuttio mil långa barriären byggs innanför den så kallade gröna linjen, på ockuperat palestinskt område.
Konsekvenserna av barriärbygget är mycket kännbara för palestinierna, eftersom den skär av både ekonomiska och mänskliga relationer som existerat under lång tid. Barriären berövar bönder tillgång till jorden, hindrar transport av varor och försäljning av produkter, skär av människors kontakt med släkt och vänner och deras tillgång till skolor, sjukvård och arbetsmarknad.
I det tätbefolkade Jerusalemområdet utgör muren inte främst en skiljelinje mellan israeler och palestinier, utan mellan palestinier och palestinier.
På grund av bostadsbristen i östra Jerusalem har tusentals familjer flyttat till de förorter som nu hamnat på Västbankssidan av muren. Många av dem har Jerusalem-id och har sina jobb, skolor och sjukhus i staden.
Butiker och fabriker i östra Jerusalem har tvingats stänga eftersom en stor del av deras kunder och anställda bor i de områden som nu har hamnat på andra sidan muren.