En ny rapport visar att dödssiffran efter jordskalvet i Haiti kan vara betydligt lägre än den hittills officiella, vilket DN.se rapporterat om. Kirurgen Johan von Schreeb, som leder ett centrum för forskning om internationella katastrofer och är veteran när det gäller katastrofhjälp, är inte förvånad.
– Det finns väldigt lite substans bakom dödssiffrorna från många katastrofer, säger han till DN.se.
Johan von Schreeb menar att man kan misstänka att dödssiffrorna ibland överskattas för att ge större uppmärksamhet. Men de kan underskattas också. Över huvud taget är den stora fokuseringen på dödstal efter katastrofer ett problem, menar han.
– Det är konstigt att det är dödssiffran som ligger till grund för hjälpbehovet. Det vore bra om man gick ifrån detta. De som är döda är döda.
De som behöver hjälp är de skadade och hemlösa, påpekar von Schreeb. Jordbävningar leder i regel till ett stort antal skadade, men i en tsunami dör nästan alla, och antalet skadade blir lågt.
Så var det exempelvis efter vårens tsunami i Japan. Trots att Japan är välorganiserat tog det flera veckor att fastställa antalet omkomna, vilket var en tydlig fingervisning om hur besvärligt det är att få fram ett dödstal.
Därför är Johan von Schreeb mycket skeptisk till exempelvis den haitiska dödssiffran på över 200.000 människor, som kom redan tre dagar efter jordskalvet.
– Det officiella dödstalet är en siffra regimen i landet har bestämt. Ingen vet varifrån den kommer. Problemet i de här lägena är att hjälporganisationer inte delar med sig av sina data. Alla är där på sitt eget uppdrag.
– Katastrofinsatser är i sig något gott, och då är det få som tänker särskilt mycket mer på dem eller ställer kvalitetskrav. Men de ska ju granskas som allt annat, det handlar om skattemedel och det är människor som drabbas.
– Ett varmt hjärta behöver en kylig hjärna, säger Johan von Schreeb.
Tror du det kan vara till skada för hjälparbetet om man överdriver siffror och sedan tvingas ta tillbaka dem?
– Folk som arbetar med biståndsinsatser blir lätt lite uppgivna och cyniska: ”det spelar ändå ingen roll vad man gör, det är ändå bara påhittat”. Man tappar i trovärdighet.
– Det är extremt viktigt att man har kvalitetskriterier. Man måste se till att även det här området professionaliseras. Det kan inte vara så att den här verksamheten bygger på frivillighet.
Johan von Schreeb, en av grundarna till den svenska sektionen av Läkare utan gränser, är också inblandad i ett arbete som ska hjälpa FN-systemet att göra hjälpbedömningar. Det är inte lätt.
– Man talar exempelvis om antal drabbade. Vad innebär det? Vem är drabbad? Om min syster skadats är ju jag också drabbad.
Nödhjälpsbedömarna måste bli bättre på att utnyttja satellitbilder och annan teknik, tycker von Schreeb. En studie är på gång där man använt mobiltelefondata för att se vart folk tar vägen efter en katastrof.
Nästa vecka reser Johan von Schreeb till Peking, där det hålls en världskongress i katastrofmedicin. Han ska där presentera en studie där man försökt ta reda på hur många fältsjukhus från andra länder som var på plats i Haiti.
– Det har varit jättesvårt. Vi har dragit i gång en process där man ska försöka registrera de internationella fältsjukhusen och införa ett slags ackrediteringssystem, sätta kvalitetskrav. Som det är i dag åker vem som helst i väg efter katastrofer.