– Han är en filmstjärnediktator. Han vill inte lämna scenen, säger den amerikanska författaren och Castroexperten Ann Louise Bardach, som bland annat skrivit boken Without Fidel — Utan Fidel.

Hon tror att den forne diktatorns hälsa fortfarande är mycket dålig men att hans ”outsläckliga törst efter rampljuset och viljan att vara en guru inom internationella frågor gör att han nu trotsar sina många krämpor”.

De senaste veckorna har Castro varit fullt sysselsatt med att varna världen för ett förestående kärnvapenkrig i Mellanöstern som bara USA:s president Barack Obama kan förhindra. Han har också hunnit lansera en nästan 900 sidor tjock bok, La victoria estrategica — Den strategiska segern, som är första delen i historien om hans liv. Boken har han författat under sina fyra år i sjuksängen.

Fidel Castro har tidigare beskrivit sin starka oro för att inte få självbiografin färdig innan han dör. Tankar på korrigeringar i boken har fyllt hans huvud även under akuta stunder när han kämpat för sitt liv. I den första delen som nu släpps beskriver han bland annat striderna i slutet på 50-talet när han tog makten över Kuba. Han berättar också om sin uppväxt och ungdom.

Det har varit tyst på önationen sedan den mytomspunne diktatorn i juli 2006 plötsligt tvingades till flera magoperationer och lämnade den politiska scenen. Under 2007 började han ge återkommande livstecken ifrån sig i form av nedskrivna reflektioner publicerade i tidningen Granma. Oftast handlar de om internationella frågor och inte sällan om den globala uppvärmningen.

Fram till i år har enstaka fotografier av honom tillsammans med besökande utländska dignitärer varit de enda bevisen på att han fortfarande varit vid liv. Därför kom framträdandet den 12 juli i det kubanska tv-programmet Mesa redonda — Runda bordet — som en överraskning. Sedan dess har han visat sig offentligt vid ytterligare en handfull tillfällen, bland annat för att marknadsföra sin bok i början på augusti.

Klimax nåddes för en vecka sedan när han under tolv minuter talade inför nationalförsamlingen Havanna — Fidels första tal på drygt fyra år. Förutom att han inte klarade av att prata mer än knappt en kvart så var det mest intressanta allt han i-n-t-e sade.

Politiskt sprängstoff som Kubas allvarliga ekonomiska problem och frigivningen av 52 politiska fångar har fått noll uppmärksamhet av Fidel under den månad han har varit tillbaka i rampljuset. Han väljer i stället att lägga sitt fokus på Israel, USA och Iran.

Under den senaste tiden har brodern president Raul Castro annonserat stora neddragningar i Kubas ekonomi. Bland annat ska en miljon kubaner, eller 20 procent av landets arbetskraft, tas bort från statens lönelista under en femårsperiod.

För att göra detta möjligt ska regeringen utöka möjligheterna inom vissa näringar att starta egna privata småföretag. I dagsläget är 95 procent av Kubas företag i statens händer. De förestående förändringarna är enorma för den kommunistiskt styrda nationen, men trots det väljer Fidel Castro att inte ens kommentera utvecklingen.

Även i relationen med omvärlden har regeringen varit aktiv på sistone, vilket vissa analytiker tror att expresidenten ogillar. I början på juli kom regeringen överens med katolska kyrkan om att släppa 52 politiska fångar och ge dem rätt att lämna landet. 20 av dem har redan tagit sig till Spanien och sökt politisk asyl.

Frigivningen väckte stor uppmärksamhet internationellt och gav nytt hopp om en försoning mellan USA och Kuba. Många experter tror att det inte är en slump att Fidel visar sig under samma period som detta historiska beslut fattas. Man menar att det är en maktdemonstration som kommer sig av att bröderna har olika åsikter i viktiga frågor. Andra analytiker betonar i stället att han väljer att inte beröra känsliga ämnen av respekt för regeringen.

Oavsett hur man ser på det är de flesta ändå överens om att vi kan vänta oss fler utspel av Fidel den närmaste tiden — om 84-åringens hälsa tillåter.