"Gomorron". Stolarna skrapar mot golvet när Jukka Siikjärvis sexton niondeklassare artigt reser sig ur pulpeterna. I det anspråkslösa efterkrigstida skolhuset fostras Finlands och världens kunnigaste 15-åringar.

- Se här, högstadierektor Mirja Suppola visar stolt resultaten från Pisa-undersökningen 2006.

Finland var bäst i naturvetenskaper och näst bäst i matematik och läsning, men eleverna i det gula skolhuset i Lojo var dessutom hästlängder före sina landsmän. När OECD-ländernas medelpoäng i matematik låg på 498, var Finlands medelpoäng 548 men Lojo-elevernas hela 586.

Skolans knappt fyra hundra ele­ver är vana vid utländska gäster. Skolexperter och journalister från när och fjärran vallfärdar hit för att få svar på varför just Finlands skolsystem producerar OECD:s kunnigaste femtonåringar.

Undervisningsrådet Henrik Laurén på utbildningsstyrelsen i Helsingfors avslöjar en del av hemligheten.

- Vi har en mycket seriös lärarutbildning. Klasslärarna har en femårig utbildning som koncentrerar sig på det pedagogiska. Utbildning värdesätts högt i Finland och föräldrarna stöder sina barns skolarbete. Vårt skolsystem är kostnadseffektivt och jämlikt.
Laurén förklarar framgångarna med att man i Finland efter nederlaget i andra världskriget insåg att enda sättet att bygga upp landet och betala krigsskulden var att först producera välutbildad arbetskraft.

- Under den svåra depressionen på 90-talet när vi skar ned på det mesta lämnades skolsektorn i fred. Det var vår lycka.

- Vi har inte så många professio-nella fotbollsspelare som skryter med att tjäna miljoner utan att ha gått i skola. Här vet alla att utbildning lönar sig bättre, säger Henrik Laurén.

Vad är det som skiljer det finländs­ka systemet från exempelvis det svenska?

- Vi har mycket klart definierat vad som krävs av eleverna. Det ställs hela tiden krav på eleverna för att de ska komma upp till följande nivå. De måste ha bra betyg för att kunna studera vidare. I stora städer som Helsingfors är konkurrensen hård om gymnasieplatserna och kraven på betygen pressas upp ytterligare.

Vare sig Henrik Laurén eller and­ra skolexperter sticker under stol med att det finländska systemet är hårt. Trivsel och välbefinnande bland eleverna prioriteras inte.

- Vi satsar mindre på elevernas välmående, skolan är mer arbete hos oss än i många andra länder. Systemet är mycket "hemläxintensivt". Det går lätt ett par timmar per dag till hemläxor.

Kritiken mot det resultatinriktade systemet har inte låtit vänta på sig. Laurén förstår den väl.

- Man kan nog med fog kritisera oss när man ser till resultatet i slutändan. Sverige, som mycket mer betonar färdigheter i stället för teoretiska kunskaper, har ju en mycket bredare kulturell och industriell bas än vi. Man ska vara mycket försiktig när man rankar elever i 15-årsåldern.

Bara lärarnas röster hörs ut i korridorerna i Harju högstadium i Lojo. Det är en typisk medelstor finländsk stad med drygt 37.000 invånare på en halvtimmes bilavstånd från Helsingfors.

Många väljer att bo i villa i Lojo och pendla till Helsingfors. Staden är också den enda kommunen i Finland som valt att vara tvåspråkig trots att befolkningsunderlaget inte förutsätter att svenskan behandlas likvärdigt.

I klass 9F pågår lektionen i samhällskunskap. Stämningen är avspänd, men det är ingen tvekan om att läraren Jukka "Sikke" Siikjärvi håller i trådarna. Lektionen är välplanerad och framskrider som ett snabbtåg. Eleverna förklarar skillnaderna mellan direkt och indirekt beskattning och Siikjärvi uppmanar dem att argumentera för en ökning eller sänkning av det ena eller det andra beskattningsslaget.

När grå ekonomi och utnyttjandet av svart arbetskraft diskuteras anlägger eleverna analytiska samhällsekonomiska aspekter på problemet.

Alla verkar hänga med och är aktiva. Å andra sidan låter läraren dem inte heller slappna av ett ögonblick. Klassen är snäppet mindre än klasserna i medeltal i de finländska skolornas högstadier. Normalt elevantal per klass är cirka tjugo.

- Bättre kan ni, sporrar "Sikke" när bara fem händer markerar på en fråga.
Snart sticker ett par elever till tveksamt upp handen.

- Kom igen, uppmanar "Sikke".
Till slut är det tio som tror sig veta svaret.

- Vi har aldrig haft disciplinära problem i vår klass, intygar Noora, Krista, Mikael och Lassi efter lektionen.

- Ingen har heller någonsin avlägsnats från klassen. I andra klasser har det nog hänt i vår skola också.

- Vid det här laget har nog alla hittat sin egen plats i gruppen, jag känner inte att någon skulle vara utstött eller mobbad, säger Krista.

Atmosfären i skolan är vänlig, säger de. Alla fyra håller med om att undervisningen är väldigt teoretisk och kunskapsinriktad. Och ganska krävande också.

- Vi slutar tyvärr redan i sjuan med de skapande, de konstnärliga ämnena. Sedan kan vi välja in dem som tillvalsämnen, men då måste man i stället avstå från något annat, beklagar Noora.

Även om det råder ordning och eleverna är tysta under lektionerna är det inte fråga om en kadaverdisciplin. Det skrattas mycket på bägge sidor om lärarkatedern och det är uppenbart att det råder ett kamratligt förtroende mellan läraren och eleverna.

- Stämningen beror mycket på läraren. "Sikke" betonar ofta att det råder olika åsikter om de samhällsfenomen han undervisar oss om och vi får gärna komma med egna åsikter, säger Mikael.

Ute i korridoren hänger de officiella porträtten på Finlands samtliga presidenter. De hänger inte där för att pocka på elevernas högaktning. Rektor Mirja Suppola hittade dem i samband med en städning och tyckte det var roligt att hänga ut hela sällskapet.
Rektorn intygar att det inte bara råder en himmelsk frid i skolan.

- Nog händer det en hel del i ett hus med nästan fyra hundra pubertetsungdomar!

- Men kontakten mellan hem och skola fungerar mycket bra. Vi korresponderar hela tiden med föräldrarna per e-post. De kan följa med i allt som händer i skolan. När föräldrarna undrar över någonting så får de genast ett svar.

Stadens undervisningschef Juha Lemberg och bildningsdirektör Simo Juva svarar för skolbyråkratin och anser det nästan pinsamt att man inte hittar ett samband mellan skolframgångar och den ekonomiska satsningen på skolan.

- Det visar sig att man inom industriländerna inte kan förbättra resultaten med pengar. När det gäller tredje världen så är läget naturligtvis ett annat, säger Simo Juva.

De är också medvetna om kritiken mot den mycket kunskapsorienterade skolan som inte alltid tar fasta på hur barnen mår.

- Framgångarna i Pisa-undersökningarna är egentligen bara en biprodukt av vårt skolsystem. Vi kan fråga oss om vi betalar ett högt pris på bekostnad av något annat, säger Juha Lemberg.

Även om båda anser att den finländska grundskolan i dag fungerar bra, så finns det en hel del kritik att rikta mot hur eleverna tas om hand efter grundskolan. I de stora städerna är styrningen inte lika effektiv som i Lojo. Där ringer yrkesvägledaren personligen upp alla de elever som inte kommit in på gymnasiet eller någon yrkesinriktad utbildning och ser till att alla hittar sin plats.

- De som drivs till yrkesläroanstalter där de inte trivs löper stor risk att falla emellan, säger Simo Juva.