– Varför är inte de styrande polikerna här och ser hur vi har det, sade några ilskna på flykt.
Det bor 150.000 människor i Sujawal och ytterligare en halv miljon i distriktet. Dagen innan hade myndigheterna evakuerat den betydligt större staden Thatta på andra sidan Indus, den västra. Stadens stora, högt belägna, kyrkogård förvandlades till ett enormt flyktingläger.
Invånarna i Sujawal hade varken fått någon varning eller blivit evakuerade. Men många visste ändå vad som väntade och hade hunnit lämna staden.
Området är genomkorsat av vallar som ska hålla vattnet på avstånd under regnperioden. En vall är högre än alla andra och den är nu bebodd av ett enda långt, långt tältläger. I vanliga fall kan man köra bil uppe på vallen men nu är det svårt. Det är smalt på grund av alla tält och trångt på grund av all boskap som ska föras i säkerhet. Ömsom förs boskapen, kor får och getter, fram uppe på vallen på väg till en trygg plats och ömsom står den uppbunden vid tälten.
Vägarna in till Sujawal dränktes under vattnet och de som var kvar i staden blev helt isolerade. Pakistans flotta har en bas i närheten och satte in fyra luftkuddebåtar. En medlem i Sindhdistriktets parlament bor i staden. Han hyrde in tre lastbilar med hög frigång som kunde köra in i staden.
När de åkte in i Sujawal sent på måndagseftermiddagen var vattnet en meter djupt i början av huvudgatan. Men upp mot torget var det torrt.
Precis i infarten hejdades lastbilarna av turkisk räddningstjänst. De hade två gummibåtar och behövde komma över till andra sidan staden för att hämta 70 personer som var strandade i sina hem. Båtarna fick åka med lastbilarna. Lite längre fram stod en rad gula bilar, några med gummiflottar på taket. De var från Saudiarabien.
Överallt i det översvämningsdrabbade Pakistan ser man hjälpinsatser från andra länder.
Till sist nådde lastbilarna stadens torg och flaken fylldes med invånare som ville bort. Runt lastbilarna uppstod häftiga politiska diskussioner, där uppretade människor undrade varför styrande politiker inte var på plats.
Men politikern som hyrt lastbilarna var dagens stora hjälte.
– Det har han gjort bara för att vinna röster i nästa val, sade ändå några ilsket.
När lastbilarna framåt skymningen lämnade staden stod en gammal man vid vägkanten med vatten upp till magen och viftade med sin käpp. Bilarna stannade och mannen lyftes ombord och bilarna började rulla framåt igen.
– Nej, vänta! ropade Mohammad Qasim, som den gamle mannen heter. Min fru måste med också.
Mohammad Qasim och hans fru hade bestämt sig för att vänta ut översvämningen i sitt hus. Men mitt på dagen hade väggarna givit vika.
– Var är din fru då, undrade lastbilsföraren.
– Där borta, svarade han och pekade nerför en vattenfylld tvärgata.
Fyra unga män hoppade av lastbilsflaket och sprang ner till huset drygt 100 meter bort. Samtidigt började vattnet strömma kraftigt nerför tvärgatan. De skyddsvallar som ska hålla vattnet borta hade fungerat som fördämmningar och nu hade någon brustit. När de fyra unga männen ledsagade Muhammad Qasims fru, och bar deras tillhörigheter mot strömmen gick det väldigt, väldigt långsamt.
När hon äntligen lyftes upp på lastbilsflaket klappade Mohammad Qasim bredvid sig på säcken han satt på och såg oändligt lycklig ut.
När lastbilarna for mot fastlandet syntes hundratals små eldar längs den höga flodvallen. Det var dags för middag i det översvämmade Pakistan.