Flyende vittnar om grymheter under talibanskt styre

– Den som läser detta kommer att få min välsignelse och mitt skydd. Är han hungrig ska han få mängder av mat, är han rädd för fienden eller för grymma makhavare ska rädslan försvinna, läser en kvinna.

Den pakistanska armén inledde under helgen en offensiv mot de talibanska extremister som befinner sig i Swatdalen. I nuläget finns tillräckligt med mat, vatten och skydd för de flera hundra tusen flyktingar som sedan i torsdags vällt in till de fyra förläggningar som upprättats av FN och de lokala myndigheterna.

Men oron är stor bland de som anlänt i överfulla boskapsvagnar och hyrda skåpbilar. Flera berättar att deras hem har förstörts under stridigheterna. Andra har lämnat kvar sina kor och getter – och några har tvingats överge sina barn.

– När de började bomba sprang jag och min fru ut för att hämta våra barn. Det var som en mardröm. Jag hittade inte min son och min yngsta dotter. Hon är bara tre år. Men min fru ropade att vi skulle dö om vi stannade, så vi fortsatte att springa. Jag har ingen aning om vad som hänt med dem. berättade Taj Mahmad, en 35-årig grönsakshandlare

I söndags hävde armén utegångsförbundet i Swatregionen under några timmar för att de tusentals människor som under fler dagar suttit fast i krigszonen skulle kunna fly. De gick till fots eller åkte i kärror för att sedan lifta till staden Mardan eller hämtas upp av släktingar vid de militära gränsstationerna.

Enligt armén dödades 180 rebeller under veckoslutet. Att armén hävde utegångsförbudet och uppmanade människor att fly är ett tecken på att man planerar att trappa upp konflikten.

I lägren, dit ytterligare 600.000 flyktingar väntas komma, känner människor viss trygghet, men de brister ut i gråt när de berättar om vad de upplevt och tvingats utstå under de två år som de periodvis levt under talibanskt styre.

Enayat Khan, en 23-årig väktare från Swatregionens huvudstad Mingora, berättar att han hörde skrik en kväll när han kom hem sent. Flera beväpnade och maskerade rebeller hade tillfångatagit en man. En mager pojke som inte kunde vara äldre än 15 år höll en stor kniv mot mannens huvud.

– Blodet forsade ur hans hals och han skrek som en kyckling. Än i dag har jag svårt att sova när jag tänker på det, säger Enayat Khan.

Dagen därpå låg den huvudlösa kroppen på stadens torg med en lapp fastsatt på kroppen.

– På lappen stod det att mannen hade varit en spion som jobbat för regeringen, säger Enayat Khan.

Men inte alla flyktingar vittnar om grymma talibaner. Några berättar att rebellerna uppfört sig civiliserat och uppmanat männen i byn att gå till moskén i stället för att fördriva tiden på kaféer och teserveringar.

Många berättar att deras liv har förvandlats till en mardröm under de senaste veckorna. De beskriver hur talibaner sköt mot helikoptrar och flydde, varvid civila hamnade i skottlinjen när armén gick till motattack. Många familjer vittnar om att de varit fångar i sina egna hus.

– Talibanerna grävde diken och sköt soldat efter soldat. När attackhelikoptrarna började bomba flydde vi, säger Sabzali Khan, en 55-årig högt uppsatt äldreman som vandrat flera mil för att ta sin familj och sina getter till Mardan.