När flight AF447 den 1 juni kraschade i havet utanför Brasiliens kust var det den värsta flygolyckan i världen sedan 2001 och den värsta i Air Frances historia.
Samt kanske den enda stora flygkatastrof där man en hel vecka efteråt inte har en susning om vad som egentligen orsakade kraschen.
Teorierna om vad som egentligen skedde har avlöst varandra praktiskt taget varje dag.
Instinktivt trodde många att det var ett bombdåd av terrorister. Men det avfärdades snabbt av Air France samt franska och brasilianska myndigheter. Fast några dagar senare hade man bytt fot och utesluter inte längre terrordåd.
Teori nummer två var att planet hade träffats av en jätteblixt i det ovädersområde som ofta präglar den aktuella flygrutten. Men flygplanstillverkare och luftsäkerhetsmyndigheter försäkrar att moderna flygplan som den nu drabbade Airbusen står emot varje slags blixtar. Det lär bara ha skett en enda gång i modern tid att ett stort flygplan har havererat i åskväder.
Sedan hette det att flygplanet hade råkat ut för extrema vertikala vindar på minst 45 meter i sekunden, vilket enligt bland annat ett amerikanskt meterologiföretag hade funnits just när, och just där, Air France-planet passerade. Planet skulle då ha kunnat falla blixtsnabbt 2.000 meter och därvidlag ha brutits sönder.
Men även sådana väderfenomen ska moderna flygplan klara av, enligt flertalet experter. Och i slutet av veckan försäkrade franska luftfartsmyndigheter att vädret vid olycksplatsen visserligen var hårt, men alls inte "exceptionellt".
Nästa teori snuddar vid att olyckan berodde på den mänskliga faktorn. Piloten bromsade in för snabbt när man kom in i ovädersområdets turbulens, hette det, och då kan planet ha stegrat sig och förlorat flygförmågan. Det skulle vara ett rejält underbetyg åt de tre erfarna piloterna med en flygkapten som har 11.000 flygtimmar bakom sig, varav bortåt 2.000 med just denna typ av Airbus.
Teori fem och sex handar mer om teknik.
I fredags, dag fem, avslöjades det att 24 automatiska felmeddelanden hade skickats från planet under de sista fyra minuterna innan kraschen. Ett meddelande visade att autopiloten hade trätt ur funktion. De två sista visade att all elektricitet hade slagits ut och att lufttrycket inne i flygplanet hade sjunkit till noll.
Det satte myror i huvudet på haveriutredare och analytiker. Vad var orsak och vad var verkan? Var det någon "yttre" orsak (brand? en bomb?) som hade orsakat felmeddelandena? Eller var det någon av de strejkande funktionerna som orsakade haveriet?
Den senaste, men sannolikt inte sista, teorin går ut på att det blev något fel på Airbusens logg - hastighetsmätare eller -sensor - placerad utanpå flygkroppen.
Enligt en hypotes hade dessa blivit nedisade av stigande luft som fört med sig vatten från havsytan som sedan frusit till is vid luftintagen till hastighetssensorerna. Följden skulle ha blivit att piloterna fick olika besked om planets hastighet och att de därför gjort en felbedömning och kört för fort eller för långsamt in i ovädret, med haveri som följd.
Enligt en annan hypotes var det från början fel på sensorerna, en äldre modell som inte skulle klara svåra väderförhållanden. Det skulle kunna "bekräftas" av det faktum att Air France på lördagen meddelade att man redan för ett år sedan hade upptäckt att de gamla sensorerna inte var helt tillförlitliga, bland mot nedisning. Därför hade Air France tidigare under våren börjat byta ut de gamla sensorerna till en nyare version. Dock inte på bland annat olycks-Airbusen.
Ändå säger såväl Airbus-representanter som franska flygsäkerhetsmyndigheter att det inte innebär några säkerhetsrisker att använda den gamla modellen av hastighetssensor. Och nordiska SAS uppgav på lördagen att man inte har några betänkligheter mot att fortsätta flyga med sina orenoverade Airbus-plan.
Ungefär där står vi nu, söndagen den 7 juni, en knapp vecka efter katastrofen. Det är inte klargörande, men perspektivskapande, att lyssna till flygsäkerhetskonsulten Richard Healing, tidigare medlem av USA:s nationella transportsäkerhetsstyrelse:
- I det här unika fallet finns inga konkreta belägg som utesluter möjligheten av ett bombdåd. Det finns inga konkreta belägg som utesluter möjligheten av en elektricitetsorsakad brand som trängde sig igenom kontrollorganen och därmed orsakade förlust av kontroll över planet. Och det finns inga avgörande belägg för att planet bröts sönder under själva flygningen, liksom det inte finns belägg för att planet inte bröts sönder under flygningen.
Det finns med andra ord inga klara belägg för någonting alls.
Åtminstone inte förrän man - om någonsin - hittar den berömda "svarta lådan". Eller i verkligheten två oranga boxar: en färdregistrator som bevarar uppgifter om hastighet, höjd och riktning, samt en ljudregistrator som spelar in samtal mellan piloter och flygledning.
Och den svarta lådan, inte större än ett par A 4-papper, befinner sig djupt, mycket djupt, nere på havets botten.