FN-beslutet innebär bland annat att ”medlemsstaterna får tillstånd att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda civila och områden där civila bor och som står under attack i Libyen, inkluderande Benghazi, men utan att ockupera libyskt territorium.”

Den skrivningen betyder i klartext en militär insats mot Khaddafis styrkor.Och beslutet kom medan Khaddafis trupper allt mer närmade sig miljonstaden Benghazi. Något som den franske utrikesministern gjorde klart i ett tal inför omröstningen om resolution 1973:

– För varje timme som går ökar tyngden på våra skuldror, sa Frankrikes utrikesminister Alain Juppe.

De länder som nu kan tänkas delta i ett militär angrepp är Frankrike, Storbritannien, USA och en eller flera arabstater, troligen Qatar och Förenade Arabemiraten. Dessutom säger Italien att man ställer flygplatser och hamnar i södra delen av landet till förfogande.

Tio av de femton medlemmarna i FN:s säkerhetsråd röstade för flygförbudszonen och ett ingripande. Ingen röstade emot. Kina, Ryssland, Brasilien, Indien och Tyskland lade ned sina röster.

När FN-beslutet blev känt jublade tusentals invånare som samlats på torget i Benghazi. Många sjöng och sköt i luften och andra viftade med äldre libyska flaggor. I Tobruk utbröt också jubel och mängder av raketer sköts mot den mörka natthimlen.

– Resolutionen kräver ett eld upphör. Och den ger möjligheter att ingripa militärt om civila kommer att anfallas, sa USA:s FN-ambassadör Susan Rice.

FN-beslutet betyder också en frysning av alla tillgångar som finns knutna till den Libyska centralbanken och i det nationella oljebolaget, Libyan National Oil Corporation, på grund av deras nära relation till Khaddafi. Vapenembargot mot Libyen förstärks också i den nya resolutionen och utökar reseförbuden.

Tidigare på torsdagskvällen sa Muammar Khaddafi till portugisisk teve att FN:s säkerhetsråd inte har någon rätt att ingripa i Libyens interna affärer. ”Om världen blir tokig på oss, då blir vi tokiga också”, sa Khaddafi.