FN:s utvecklingsorgan UNDP mäter varje år det de kallar mänsklig utveckling i världens länder. Den sammanställs i ett särskilt index, HDI (Human Development Index), som väger samman tre grundläggande aspekter av mänsklig utveckling: inkomst, hälsa och utbildning.

På senare tid har UNDP också börjat jämföra graden av jämlikhet – såväl inkomstklyftor som rättvisa mellan könen.

HDI anses vara mer rättvisande än BNP, som bara mäter ekonomisk tillväxt och inte vad denna används till. Men inte heller detta FN-mått på mänsklig utveckling tar hänsyn till demokrati, vilket kommer att framgå.

I årets HDI-sammanställning, som presenteras på onsdagen, ligger Norge i topp, vilket det också gjort de senaste åren. Därefter följer Australien, Nederländerna och USA. Sverige hamnar först på tionde plats, efter Tyskland. Våra andra nordiska grannar Danmark och Finland hamnar ännu längre ner, på plats 16 respektive 22.

Men om man tar hänsyn till de nya jämlikhetsmåtten händer delvis dramatiska saker. Justerat för inkomstklyftor är ettan och tvåan desamma, men Sverige blir trea. Och jämställdhetsindexet toppas av Sverige, följt av Nederländerna och Danmark.

USA, som ligger fyra totalt i kraft av sin höga inkomstnivå, rasar till 23:e plats när man tar hänsyn till inkomstfördelningen. I jämställdhetsjämförelsen blir utfallet för supermakten ännu sämre: plats 47.

Noterbart är att Storbritannien hamnar långt ner i UNDP:s listor oavsett hur man mäter. I HDI-sammanställningen ligger landet med sin tjugoåttondeplats en bra bit under Sydkorea och Israel och även längre ner än Tjeckien.

Av de tio länderna i topp har de flesta inte flyttat sig särskilt mycket på listan de senaste fem åren. Men Nederländerna utmärker sig med en klättring på fem steg, och Irland har tappat tre. Sverige har sjunkit två steg, liksom Tyskland.

I ett långt perspektiv är dock Tyskland det av toppländerna som ökat sitt HDI-index mest. Sedan 1980 har ökningen varit i snitt 0,69 procent per år. Det kan jämföras med Sveriges mer måttliga förbättringstakt på 0,45 procent årligen.

De riktiga utvecklingsraketerna de senaste 30 åren hittar man dock i flera fattiga regioner, där hälsa och medellivslängd förbättrats radikalt. Kraftigast ökning på indexet har Afghanistan med ett årligt snitt på 2,28 procent. Det senaste decenniet har den afghanska ökningstakten varit hela 5,10 procent per år.

Även Mali och Nepal har haft ökningstakter på över två procent per år. Därutöver märks bland andra Burma (1,78 procent per år), Kina (1,73), Bangladesh (1,63), Benin (1,71) och Iran (1,57).

I botten av HDI-listan ligger Demokratiska republiken Kongo.

Regionalt är det Ostasien som utvecklats mest på 30 år enligt HDI, tätt följt av Sydasien. Trea ligger arabvärlden, och Afrika kommer in på fjärde plats före Latinamerika, tack vare en stark upphämtning det sista decenniet.

Sett över hela perioden sedan 1980 är det inte de allra minst utvecklade länderna som har utvecklats mest, utan länderna i kategorin närmast över. Det beror på bakslagen i framför allt Afrika under 1980-talet. Sedan 1990 är dock ordningen den rimliga för att minska skillnaderna: länderna längst ner på HDI-skalan utvecklas snabbast, och länderna i toppen långsammast.

Fotnot: Vid sidan av HDI och de båda jämlikhetsmåtten använder UNDP numer också ett tredje mått: multidimensionellt fattigdomsindex, MPI. Eftersom man kommit fram till att mänskligt välstånd inte bara kan mätas i pengar menar man att inte heller fattigdom kan mätas bara i pengar. I MPI väger man in sådant som om man har tillgång till rent vatten och sanitet, om man har ett riktigt golv, en vedspis och en radio.