En hundra meter lång kö slingrar sig längs ett par rosafärgade byggnader vid huvudgatan i Nalout, en stad högt upp i Nafusabergen i västra Libyen.
Om en liten stund ska dagens utdelning av bröd börja. Kön fylls på bakifrån hela tiden av män, pojkar och några få flickor, medan bilar ilar förbi på gatan.
Här i Nalout delas bröd ut en gång om dagen. Nu under faste-
månaden ramadan levereras det första brödet vid femtiden på eftermiddagen, två timmar innan fastan bryts.
Men trots att invånarna bara får tag i färskt bröd en gång om dagen hör vi ingen som klagar.
– Jag kommer hit två gånger i veckan. Bröd är lyx för oss äldre, vi klarar oss på annan mat. Jag ger brödet till mina barnbarn, säger Khalifa Shoumi, en äldre man som tålmodigt väntar i kön.
– När det är krig blir allt annorlunda, konstaterar han.
Stödet för rebellsidan syns överallt på gatorna i Nalout. På en husgavel har ett porträtt av Khaddafi målats över och ersatts av de upproriskas röd-svart-gröna flagga. I brödkön syns rebellernas symboler på tröjor, mössor och knappar. Nalout var också en av de första städerna som anslöt sig till upproret i Libyen i våras.
Men det är inte bara uppslutningen kring rebellerna som märks, utan också följder av kriget. När vi åker genom gatorna ser vi soldater på flera ställen, men alla butiker är stängda.
Innan kriget tjänade de flesta sin lön på kontor och i offentliga administrativa jobb. Nu har inga löner betalats ut sedan kriget började för sex månader sedan.
Inte heller bagarna på bageriet får någon lön, allt är frivilligt arbete. Och dagsransonen på 3.000 baguetter delar man ut gratis.
– Vi kan inte ta betalt när ingen har pengar, säger bagerichefen Ahmed Saed.
Hans stora bekymmer nu är att mjölet bara räcker en vecka till. Sedan vet han inte hur det går.
Nu under kriget får Nalouts 25.000 invånare mat genom hjälporganisationer som distribuerar sina paket en gång i veckan.
I en av hjälporganisationernas depåer står ledaren Khaled Massoud mellan lastpallar med pasta, majs, mjöl, socker och lite mjölk. Hur mycket får varje familj per vecka? undrar vi.
– Det beror på hur mycket som finns, svarar Khaled Massoud.
Brödet som delas ut vid huvudgatan är ett tillskott utöver den andra matdistributionen.
När brödet börjar distribueras genom en lucka står Mohaned Flefi, en nioårig kille med en militärhjälm på huvudet, långt fram i kön. Hjälmen har han snott från en Khaddafisoldat, påstår han.
– Jag kommer tre gånger i veckan och skulle gärna äta mer bröd, förklarar han.
På rebellsidans kontor i Nalout beklagar Mohammad Ibrahim Mazid, ledare för Nationella övergångskommittén i staden, bristerna.
– Det är krig, och då ska man inte förvänta sig något annat. Men det kommer en tid efter kriget. Och vi har segern i sikte, säger han.