Gasflaskan full med explosionsmedel och spik låg inkilad under ett säte i tunnelbanan.  När tåget mitt i rusningstrafiken nådde tunnelbanestationen Saint Michel mitt i Paris flög den i luften. Åtta personer miste livet och 117 skadades 1995 i Frankrikes hittills allvarligaste terroristattentat. Bakom dådet stod den islamistiska, algeriska motståndsrörelsen Groupe islamique armé (GIA). Den blev kulmen på den terrorvåg som plågade Frankrike under första halvan av 90-talet. Under de femton år som gått sedan dess har inget liknande attentat med dödlig utkomst genomförts i Frankrike.

”Det beror delvis på tur, på att säkerhetstjänsten blivit mer effektiv i sitt arbete och på att det inte är lika lätt för islamistiska grupper att installera sig i Frankrike”, säger professor Francois Heisbourg, forskare vid tankesmedjan Fondation pour la recherche stratégique i Paris och författare till flera böcker om terrorism och Al Qaida.

Men det betyder inte att hotet mot Frankrike minskat. Ett antal attentatsförsök har förekommit men numera kommer de flesta utifrån. Och framförallt drabbar de fransmän utomlands.

”Det är klart att Frankrike är särskilt utsatt eftersom vi inte är neutrala. Vi deltar i krig och för debatter om slöjan och burkan. För varje debatt höjs spänningarna både i Frankrike och i arabiska länder. Frankrike betraktas som anti-muslimskt”, säger en av Frankrikes främsta sociologer Michel Wieviorka som forskat om rasism, diskriminering och terrorism under många år.

Hoten mot Frankrike kan delas upp i fyra kategorier:

• Centrala Al-Qaida, där Frankrike är ett land bland andra i väst som är mål för attentat.
• Den sorts radikaliserade ensamvargar som stod bakom attentatet i Stockholm.
• Den radikala islamistiska gruppen Al-Qaida au Maghreb islamique (AQMI), med ursprung i Algeriet. Den kallas ofta i franska medier för Al Qaidas franchiseverksamhet och är verksam i länderna söder om Sahara; Tchad, Niger, Mali och Mauretanien.
• Separatiströrelserna i Baskien och på Korsika.

AQMI:s verksamhetsmönster är att ta utlänningar i regionen som gisslan i utbyte mot pengar och vapen för att kunna fortsätta sin väpnade kamp.

Så sent som i början av januari dödades två unga fransmän, varav den ene jobbade för en biståndsorganisation, i Niger av AQMI. Rörelsen sade sig också stå bakom ett antal falska bombhot mot Eiffeltornet i höstas. Flera bedömare säger nu att hotet mot Frankrike är lika stort som på 90-talet och att det bara är en fråga om när.

”Det är den här terrorismen jag är mest rädd för. Här drabbas vi mer än andra länder och den ger oss mest problem”, säger Francois Heisbourg.

Men vid en närmare titt på de senaste årens listor över attentat i Frankrike är det tydligt att korsikanerna är de mest aktiva attentatsmännen. En uppgift som både Michel Wieviorka och Francois Heisbourg tar med ro.

”De attentat som förekommit på Korsika drabbar sällan några civila utan handlar om interna uppgörelser, att spränga myndighetsbyggnader eller fransmännens sommarstugor för att befästa att Korsika hör till korsikanerna”, säger Michel Wieviorka.

Inflytandet från den baskiska separatiströrelsen, ETA, har minskat i betydelse för Frankrikes del, mycket beroende på att samarbetet mellan fransk och spansk polis avsevärt förbättrats.

Men om det inte varit några islamistiska attentat med dödlig utgång på över 15 år, varför ses islam som det största hotet?

”Därför att terrorismen när den sker är helt oacceptabel. Men också därför att den är skrämmande och sprider så mycket rädsla. Visst finns det rasistiska och främlingsfientliga inslag i den här debatten. Det finns en rädsla för den arabiska världen och för integrationen. Då ses den islamistiska terrorismen som den yttersta ondskan”, säger Michel Wieviorka.

Men i dagsläget menar han att det är något annat som oroar fransmännen mer.

”Det är trots allt brottsligheten och det vardagliga våldet som är den största oroskällan för gemene man”, säger han.