Analys. .
Att Angela Merkel sitter kvar som tysk förbundskansler efter valet är ingen vågad gissning – det handlar bara om det blir i en koalition med liberala FDP eller som hittills med Socialdemokraterna (SDP).
En mer vågad gissning är att Angela Merkels ställning är säker hur det än går med den saken. Det är mer vågat eftersom det är en allmän uppfattning bland journalister och experter att Merkel får det svettigt om hon inte lyckas åstadkomma en rent borgerlig regering.
Då kommer det att heta att hennes valrörelse varit för defensiv, att hon inte profilerat sitt parti tillräckligt och att den nordtyska protestanten inte lyckas mobilisera de katolska kärnväljarna i väst och syd. Partiet som inför valet satsade allt på ett kort – Angela Merkel – kommer att vända sig emot henne.
Den ”sanningen” låter sig inte bekräftas bland CDU-arna på lördagens Merkelgala, tvärtom, hennes ställning tycks vara bergfast. Hon ser ut att ha kanslerbonus, kvinnobonus, östbonus, kompetensbonus – allt vad en partiledare kan behöva när det blåser snålt.
Få verkar se en ny upplaga av koalitionen med SPD som någon katastrof, flera säger att de kommer att sakna den sittande finansministern Peer Steinbrück (SPD) om FDP tar över som partner.
Det CDU-arna fruktar med en SPD-koalition är ett vänsteruppror inom socialdemokratin som skulle kunna leda till en regeringskris och en upplösning av koalitionen – ett uppror från dem som hellre vill regera med De gröna och Vänstern.
Även här finns det ett ofta lanserat scenario som går ut på att ett valnederlag för SPD leder till att kanslerkandidaten Frank-Walter Steinmeier ersätts med Berlinborgmästaren Klaus Wowereit, mannen som vågade bryta ett tabu och regera med Vänstern.
Det finns naturligtvis gränser för hur många procent SPD kan tappa utan att Steinmeier ifrågasätts, men det ligger nära till hands att tro att Steinmeier med sin ambitiösa valrörelse snarast stärkt sin ställning i partiet – även om fyra år i opposition väntar.