Hur kan Norge bli en toppnation när det gäller miljöskydd? Vad kan göras för att inte så många elever hoppar av gymnasieutbildningen?
Statsminister Jens Stoltenberg är på besök på det nybyggda och stiliga Thor Heyerdal-gymnasiet i Larvik, tolv mil söder om Oslo. Efter att statsministern hållit sitt anförande haglar frågorna som går rakt in i debatten inför stortingsvalet den 14 september.
Stoltenberg har pratat om att politik är viktigt men hoppat över partipolitiken. Han är här som statsminister, inte som ledare för socialdemokratiska Arbeiderpartiet (Ap), och när han svarar på elevernas frågor är det i rätt försiktiga ord om satsningar på smart energiteknik i miljöpolitiken och om att mer praktik på vissa linjer i skolan kan vara en lösning.
På en fråga duckar Stoltenberg: Vad tycker han om ett valprogram som Fremskrittspartiet just lagt fram?
– Vill ni veta det får ni titta på teve i morgon, svarar han.
Och i teverutan nästa dag smattrar det till när Stoltenberg duellerar mot Siv Jensen, ledare för högerpopulistiska Fremskrittspartiet.
Jensen säger att hennes parti, som i opinionsmätningarna ligger tvåa efter Arbeiderpartiet, vill ha stramare asyl- och kriminalpolitik, men också privatisera, sänka skatter och betala reformer genom att använda mer av landets fonderade oljemiljarder.
Stoltenberg kontrar snabbt och anklagar Fremskrittspartiet för att vilja riva ner den norska samhällsmodellen, och för att stå för en ekonomisk poltik som skulle leda till inflation, industridöd och arbetslöshet.
– Vi vill ha kvar den norska modellen, säger Stoltenberg.
Just den norska samhällsmodellen är en ett av Arbeiderpartiets huvudargument inför valet om en dryg vecka. Den klassiska socialdemokratiska parollen ”Arbete åt alla” och varianter på ”Alla ska med” är centrala i Ap:s kampanj.
Det är budskap som knyter an till Arbeiderpartiets tradition och många regeringsår.
Men den regering som Jens Stoltenberg lett de fyra senaste åren är nyhet i norsk politik, en rödgrön trepartikoalition där också Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet ingår. Det är en konstellation som liknar den allians som de svenska Socialdemokraterna slutit med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
För Arbeiderpartiet är det första gången man delar makten, och för Sosialistisk Venstre är det första gången över huvud taget som man sitter i regeringen.
Nu vill partierna fortsätta tillsammans.
Det har varit slitningar när det gäller utrikespolitik, förhållandet till EU (där Norge inte är medlem) och naturskyddsfrågor. Men koalitionen har hållit.
På den borgerliga sidan är däremot oenigheten stor och flera partier vägrar att samarbeta med Fremskrittspartiet.
– Arbeiderpartiet och den rödgröna koalitionen har visat att man klarar av att regera. Det är kanske deras starkaste kort, menar Bernt Aardal, valforskare och statsvetare i Oslo.
Valbarometrarna placerar Ap runt de 32 procent partiet fick för fyra år sedan, men i flera mätningar har den borgerliga sidan ett knappt övertag över regeringspartierna.
Kanske blir förstagångsväljarna tungan på vågen. Vid det förra valet röstade bara hälften av de yngsta väljarna.
På Thor Heyerdals gymnasium i Larvik är 18-åringarna Sunneva Kvamme, Julia De Boer, Martin Haga Jensen och Roman Patchenko några av årets förstgångsväljare.
– Miljö och skola, svarar de unisont på frågan om vad som är viktigast när de avgör vilket parti de ska rösta på.
Alla fyra har bestämt hur de ska premiärrösta. Men hur, det är en valhemlighet.