Sjukvården i krigets Tripoli har brutit samman. Utanför ett av de större sjukhusen i staden ligger ruttnande kroppar helt öppet.
”Vi behöver omedelbar hjälp”, säger sjukhusadministratören Muhammad Suleiman.
Redan ett hundratal meter från Abu Salim-sjukhuset ligger liklukten tät. Kommer man närmare står stanken som en rutten vägg. En äldre man som kommit hit för att leta efter sin försvunne son rusar ut på uppfarten och spyr.
När vi anländer till sjukhuset på förmiddagen ligger tjogtals uppsvällda döda kroppar utanför akutintaget, brutalt exponerade för den stekande solen. I bottenvåningen på det stora sjukhuskomplexet är golven täckta av torkat blod och liksaft.
Situationen på sjukhuset illustrerar i all sin vedervärdighet det förtvivlade läget för sjukvården i tvåmiljonerstaden Tripoli. Också hur de samhälleliga institutionerna smulats sönder och hur oförsonligt inbördeskriget slår mot befolkningen.
För mindre än en vecka sedan stod ett av de avgörande slagen om Tripoli här i Abu Salim, en fattig stadsdel med stor andel anhängare till Muammar Khaddafi. Hundratals skadade behövde omedelbar sjukhusvård. I fredstid var Abu Salim-sjukhuset välfungerande, med 450 bäddar och specialistavdelningar för akutsjukvård och kirurgi.
Men nu kunde knappast någon hjälp ges till de skadade.
– Normalt arbetar 200 personer här. Men när striderna började hölls vården uppe av två tre läkare och fem sjuksköterskor, säger Muhammad Suleiman, sjukhusets administratör, som vi träffar på den enda avdelning som nu är öppen.
Han försöker ordna så att de döda transporteras bort, men det är en nästan oöverstiglig uppgift.
– Det pågår fortfarande strider i grannskapet, personalen vågar sig inte hit. Det kommer att bli riskabelt att köra bort de döda, säger Suleiman.
Hur många förruttnade kroppar som finns på Abu Salim-sjukhuset är ovisst – vi har fått uppgifter om alltifrån sextio till över två hundra. Det är oomtvistat att det även förekom strider inne på sjukhuset och att patienter skjutits där de låg. I åtminstone ett fall handlar det om en soldat i en av Khaddafis miliser. Vi ser med egna ögon kulhålet i sjukhusväggen och blodstänken på väggen, och de identitetshandlingar som ligger på de döda kropparna bevisar att Haidar Ali Abdullah Garjani, som han hette, stred för Khaddafi och dödades i sin sjukhussäng.
Men av vem? Muhammad Suleiman förnekar bestämt att rebellarmén skulle ligga bakom. Boende i Abu Salim hävdar att Khaddafiarmén mördat patienter i salarna.
Ett tjugotal patienter som vårdades på sjukhuset under striderna evakuerades häromdagen av Internationella röda korset (ICRC). ICRC har hittills haft ett enda vårdlag på plats. Utöver Abu Salim-patienterna har de bara kunnat hjälpa 500 personer i Tripoli.Men på lördagen utlovades ett hjälppaket till 5.000 skadade och livsmedelsbistånd till närmare 700.000 personer. Hjälpen är ytterst nödvändig, säger Suleiman:
– Det finns ingen regering här, ingen som beslutar om åtgärder eller resurser. Vi har ingen medicin, ingen elektricitet och vattnet är tidvis avstängt. Hur ska vi kunna bedriva någon vård, säger Suleiman bakom det munskydd han bär för att nödtorftigt skydda sig från likstanken.
I korridoren bakom honom har några frivilliga iklädda stövlar och skyddskläder börjat skura golven. Målmedvetet skjuter de den stinkande brungrå sörjan framför sig.