PADANG.
I ruinerna av hotellet Ambacang i centrala Padang träffar vi 34-årige Yusrizai Basung Kabagam. Han letar efter sin tvillingbror i den jordbävningsdrabbade staden på den indonesiska ön Sumatra.
Tillsammans med brodern deltog han i en konferens på hotellet då hela byggnaden började skaka.
– Det tog bara tre sekunder och så rasade hotellet över oss, berättar Yusrizai.
I åtta timmar kämpade han och ålade sig centimeter för centimeter ut från byggnaden. Relativt oskadd kunde han därefter hitta en flaska vatten. I mörkret runt honom hörde Yusrizai Basung Kabagam hur folk skrek av smärta. Under sig kände lukten från en gasläcka.
– Jag trodde inte att jag skulle klara av det. Jag bad Gud om att beskydda och ta hand om hustrun och barnen efter min död, säger han.
Yusrizai Basung Kabagam anser det vara ett mirakel att han till slut klarade av att krypa levande ut ur ruinerna. Nu önskar han sig ett nytt mirakel, att tvillingbrodern hittas.
– Men jag ger inte upp hoppet om att finna honom vid liv, förklarar han.
I ruinerna arbetar en grupp poliser febrilt. En grävmaskin sätts i arbete och äter sig genom rasmassorna. En röd flagga längre upp i ruinerna markerar ett fynd, en död person. En polistalesman uppger att mellan 50 och 100 personer ännu befinner sig i ruinerna.
– Jag tror att det kanske är fem procents chans att någon av dem fortfarande är i livet, säger han.
Det är inte bara vid hotellet Ambacang som ett depserat letande pågår. Under de första kilometrarna på vägen från flygplatsen verkar inte storstaden Padang särskilt skadad, men en flera hundra meter lång kö framför en bensinstation skvallrar om att något är på tok. Nästa tecken är alla ambulanser och polisbilar som med tjutande sirener rusar genom gatorna. Därefter börjar ödeläggelsen att märkas.
Först syns en kontorsbyggnad som är förvandlad till grus och sedan en till. Närmare centrum blir katastrofens omfattning ännu tydligare, med allt fler sammanrasade byggnader.
På sjukhuset Djamil träffar vi 13-åriga Lania, en av de överlevande när jordbävningen raserade hennes skola. Hon sover på en fältsäng i ett provisoriskt fältsjukhus utanför Djamilsjukhuset. Föräldrarna vakar över tonårsflickan som har tvingats amputera ena benet efter att ha legat fastklämd i flera timmar i ruinerna.
– Läkarna sade att de inte hade något annat val än att amputera, säger Lanias far Dahlan.
Utanför en annan byggnad ligger elva dödsoffer i gula plastsäckar. Liklukten känns redan. En grupp människor har samlats runt de döda, andra studerar en lista som satts upp med namn på de offer som hittats.