Bara det faktum att torsdagens val i Afghanistan kunde genomföras är viktigare för landets framtid än vem som till slut visar sig bli segrare.
Under några timmar på torsdagen höll världen andan för Afghanistan: skulle talibaner och andra upprorsgrupperingar lyckas med att skrämma bort så många väljare att presidentvalet skulle saboteras? Bomber, raketer, självmordsattentat och renodlade eldstrider förekom ju i de flesta delar av landet. Under eftermiddagen uppgav president Hamid Karzai, enligt Reuters, att 73 attentat skett i 15 provinser.
Visserligen röstade färre afghaner än vad omvärlden och valmyndigheterna hade hoppats. Men det blev ett val, och det organiserades i stort sett av afghanerna själva.
Det kan visa sig bli viktigare än vem som efter röstsammanräkningen visar sig ha segrat i presidentvalet: den sittande Hamid Karzai eller hans främste utmanare och tidigare regeringskollega Abdullah Abdullah.
För båda dessa herrar vill fortsätta det täta samarbetet med USA och västvärlden och båda vill att den Natoledda övervakningsstyrkan Isaf stannar kvar för att trygga grundsäkerheten på marken. Därigenom kommer det att bli svårt för cirka tre dussin inblandade Isaf-länder att lämna Afghanistan i sticket bara för att det har kärvat ordentligt i uppbyggnadsarbetet och att talibanerna visat sig vara segare motståndare än de flesta tidigare anat.
Torsdagens val var det första verkliga testet på afghanska säkerhetsstyrkors förmåga att - med hjälp av 60.000 utländska soldater - upprätthålla ett minimum av lag och ordning i landet. En preliminär bedömning är att man faktiskt lyckades med det.
Vilket förstås är ett stort psykologiskt bakslag för talibaner och andra upprorsmän. Nu står deras närmaste hopp till att tajdzjiken Abdullah Abdullah blir den som tar hem segern över pashtunen Hamid Karzai.
För om en tajdzjik skulle bli president kommer praktiskt taget hela den centrala statsapparaten att domineras av män som inte är pashtuner - det största folkslaget i Afghanistan (cirka 50 procent), hos vilka också talibanerna har sin bas och sina anhängare.
Och med ett då växande missnöje bland pashtunerna över att ställas utanför landets styre räknar talibanerna med att vinna allt större folkligt gehör för sina anspråk på att ta över statsmakten i Kabul och hela landet.
Så det är lär vara fler än Karzais närmaste anhängare - inte minst i omvärlden - som hoppas på att det här valet ger honom nytt presidentmandat.