Efter sex år slutför de amerikans-ka soldaterna nu sitt tillbakadragande från Iraks städer, det första steget i det som ska bli en total reträtt i slutet av 2011. Premiärministern har gjort den här dagen till en nationell helgdag. Och ändå erkänner han: ”Utmaningen finns kvar … Vilket annat land i världen måste stå ut med sådana här terrordåd?”
Maliki beskriver sitt land som kanske alltför svagt för att skaka av sig sitt tunga arv av våld och korruption.

– Jag vill att Irak ska stå på egna ben, säger han och uppmanar alla irakier att enas och lämna tiden av splittring.

Presskonferensen illustrerar hur Irak har förändrats de senaste sex åren. Här är en ledare som deltar i en relativt uppriktig offentlig dialog – något otänkbart på Saddam Husseins tid, liksom i många av Iraks grannländer än i dag.
Öppenheten är delvis en följd av USA:s ansträngningar att bygga ett demokratiskt system. Men Malikis oro inför framtiden speglar de misstag som har begåtts av amerikanerna: oförmågan att undvika inbördesstrider och att tillräckligt snabbt bygga upp ekonomin och statsapparaten.

De amerikanska truppernas uttåg erbjuder ingen synlig dramatik. En långsam reträtt har pågått i veckor. De irakiska trupperna kan nu begära stöd av amerikanerna, men det är oklart om detta kommer att ske.
Vad som är säkert är att USA har stigit ner från huvudscenen. Irakier kommer nu att avgöra huruvida deras land styrs av ansvariga ledare eller av en odemokratisk förtryckande elit – eller om det glider tillbaka in i inbördeskrig.

I Sadrstaden – Bagdads väldiga slumdistrikt med 2,5 miljoner invånare – styrde förr den shiitiske ledaren Moqtada Sadrs Mehdi-armé. Men efter strider våren 2008, där amerikanska flygstridskrafter spelade en viktig roll, beordrade Sadr sina soldater att lägga ner vapnen.

Slummen genomkorsas nu av kraftiga betongmurar, och irakiska regeringssoldater och polis bemannar vägspärrar. Men samtidigt som USA-soldaterna har lämnat Bagdad har raketer börjat riktas härifrån mot Gröna zonen, det muromgärdade område där regeringsbyggnaderna och den amerikanska ambassaden finns. Och sedan i april har Sadrstaden skakats av bombattacker.

Moqtada Sadr har skapat en ny organisation med syftet att lära ut islam, där det är tänkt att de flesta tidigare soldater ur Mahdiarmén ska få anställning. En veteran vid namn Abdul Rahman säger att han hör till dem.

– Vi är tillräckligt många för att besegra fienden (amerikanerna), men vi har inte tillräckligt med vapen, säger Rahman. Alternativet är utbildning.
Han tror att regeringsarmén ska kunna bevara säkerheten, säger han. Men han klagar samtidigt på att den är lierad med andra shiitiska grupperingar, som Malikis Dawaparti.

– Vi kan lita på våra trupper helt och fullt när de har rensats på dåliga element, säger Rahman.

En annan man, Ali Wannan Bedani, säger att han såg på när män i uniform grep hans bror Hussein, som var en ledarfigur i grannskapet. Han hävdar att en av dem skrek: ”Tillhör du Mahdiarmén?”
Bedani säger att försvarsministeriet har dragit tillbaka de soldater som bevakade kvarteret. Han är osäker på varför dödandet fortsätter och vet inte längre vem han kan lita på. Han är orolig för framtiden.

– Jag tror att säkerheten kommer att försvinna när amerikanerna lämnar oss, säger han.