Zine el Abidine Ben Ali blev president 1987 efter en oblodig statskupp som avsatte Tunisiens förste president efter självständigheten från Frankrike, Habib Bourguiba. I kommande val återvaldes han med enorm majoritet, minst 90 procent av rösterna – sista gången var i oktober 2009. Hans välde präglades av utbredd korruption.

Efter den 26-årige gatuförsäljaren Mohammed Bouazizi i december 2010 tänt eld på sig själv utanför den lokala regeringsbyggnaden i Sidi Bouzid, startade massiva folkliga protester över hela Tunisien. Frustrationen över korruptionen och ungdomsarbetslösheten nådde en kritisk punkt och kokade över och utlöste den så kallade Jasminrevolutionen.

Zine el Abidine Ben Ali försökte först blidka folket genom att lova att inte ställa upp för omval men den 14 januari 2011 tvingades han att fly till Saudiarabien. Strax efteråt rapporterades att han drabbats av en stroke, men det är oklart hur den har påverkat hans hälsa.

Den provisoriska tunisiska regeringen utfärdade under våren en arresteringsorder på honom. Han åtalades för de brott ha ska ha gjort sig skyldig till under sin tid vid makten.

I juni dömde en tunisisk domstol honom och hans fru Leila Ben Ali till 35 års fängelse för förskingring av allmänna medel och olovligt innehav av kontanter och smycken. I sin frånvaro blev de också ålagda att betala böter på motsvarande 420 miljoner kronor.

Lyxvillor och medel investerade i bland annat bank- och läkemedelsbranschen var några av de tillgångar som rätten ville ta tillbaka. I juli dömdes Ben Ali igen – den här gången till 15 års fängelse för vapen- och narkotikabrott.

Fler åtal i militär domstol för bland annat sammansvärjning mot statssäkerheten, tortyr och mord återstår. Där riskerar han att dömas till dödstraff. Ben Ali befinner sig dock fortfarande i exil i Saudiarabien eftersom landet inte velat lämna ut honom.

Mer än 30 av Ben Alis familjemedlemmar greps efter revolutionen och flera har åtalats och dömts för ekonomisk brottslighet och maktmissbruk.