Fredens gräns lönsam affär för Finland

Det är här i skogarna mellan sjöarna Ladoga och Saimen som så många blodiga slag har stått, först mellan svenskar och ryssar, sedan mellan finska och sovjetiska trupper.

Krigen lever fortfarande hos människorna här i östra Finland. Finlands näst största stad fram till andra världskriget, Viborg, ligger bara några mil bort på andra sidan ryska gränsen och var hemort för generalmajor Jukka Pennanens ­föräldrar och många andra som fick fly undan den sovjetiska armén.

I dag är Jukka Pennanen kommendör för Östra Finlands armé och förevisar stolt försvarsstyrkorna som övar i skogarna nära ryska gränsen.

Svenska militärer fnyser åt Finlands värnpliktsarmé och hävdar att den håller låg kvalitet. Men de finska militärerna ler milt åt de svenska omdömena.

- Karelska brigaden är den modernaste i Europa i dag. En miljard euro har satsats på den mekaniska brigaden. Här kan 5.500 man stå stridsberedda inom fem dagar, säger Jukka Pennanen.

Regementet är en av tre "beredskapsenheter" i landet som topprustats under de senaste åren. Här finns i dag drygt ett hundra svenska stridsfordon CV9030, men beväpnade med amerikanska kanoner och ryska maskingevär; här finns tyska stridsvagnen Leopard 2A4, avancerat artilleri och luftvärn. Utbildningsbrigaden är samordnad med krigsorganisationen.

I fredstid finns här plats för 3.000 soldater. När DN är på besök rycker 1.800 rekryter in. De flesta är 19 år och kommer direkt från skolan. Många av dem ser lätt förskrämda ut när de ställer sig på led för första gången efter att ha fått ut sina militärkläder.

Majoriteten av dem kommer att få göra drygt ett års värnplikt, vilka bestäms efter de första tio veckornas grundutbildning. Under året kommer de att få tillbringa 70 dagar ute på fältövningar.

I skogens vintermörker ute på övningsområdet träffar DN värnpliktiga från flera regementen som valt befälsutbildningen för att kunna bli reservofficerare. Det innebär att de kommer att kallas in på repetionsövningar med täta intervaller för att ständigt kunna rycka in.

Finland tillhör undantagen i Europa i dag. Åtta av tio unga män gör värnplikten, jämfört med mind­re än en av tio i Sverige. Finland har bibehållit inriktningen på att i första hand ha ett försvar som ska skydda mot invasionshot, medan Sverige och flera andra länder lagt om försvarsstrategin till att främst handla om internationella fredsinsatser och att möta terroristhot.

Officiellt kan Finland mobilisera 350.000 soldater. Men generalmajor Jukka Pennanen medger att en stor del av förbanden har utrustning av äldre slag, och antalet reservister kommer att sänkas till 250.000 till år 2016.

Han menar ändå att värnplikten ger stora fördelar.

- Vi kan hitta de mest lämpade soldaterna när alla kallas in. Det ger oss också möjlighet att hålla stora övningar och få praktisk träning i fält flera gånger per år. Det kostar oerhörda pengar med ­yrkessoldater, säger Pennanen.

Det finska försvaret ska avskräcka från militära angrepp:

- Gränsen mot Ryssland är "Fredens gräns" i dag, och vi vill att den ska fortsätta vara det.

Tre mil söderut finns det verkliga elitförbandet, Uttis specialjägarbataljon. Hit tas 80 värnpliktiga ut varje år bland frivilligt sökande. De utbildas sammanlagt drygt två år och kan sedan bli kontrakterade upp till fem år. Det är Finlands motsvarighet till de svenska SSG-soldaterna, som deltar i internationella fredsoperationer.

- Vårt uppdrag är i första hand det nationella försvaret, en snabbrörlig trupp som kan slå till mot infrastruktur inne på fiendens område, säger överstelöjtnant Ali Mättölä.

- Men soldaterna kan också delta i internationella insatser.

Samtidigt som försvaret står rustat för att kunna möta ett militärt angrepp rustas det civila Finland för att välkomna ännu fler ryssar.

Gränsstaden Villmanstrand har gått förbi Helsingfors som "rysstaden" nummer ett i Finland med 650.000 besökare i fjol. Taxfree-försäljningen uppgick till motsvarande 1,8 miljarder kronor, och biträdande borgmästaren Tom Hultin som ansvarar för de ryska kontakterna ser stora expansionsmöjligheter.

- Det finns en växande medelklass som vill använda sina pengar. S:t Petersburg har blivit dyrt och man vet inte om det är fuskvaror man köper, säger Hultin.

Någon ekonomisk kris märks inte ännu i affärerna utan utbyggnadsplanerna för fler gallerior fortsätter. Tom Hultin siktar redan på nästa steg med gemensamma rysk-finska forskningscentra.

Katri Åkerman, expedit i en inredningsaffär, berättar om hur ryska kunder kommer med mycket stora bilar för att få med sig hela ­möblemang av de kända märkena.

Alexander och Valeria Voronova från S:t Petersburg är i Villmanstrand för första gången.

- Vi ska nog mest handla kläder den här gången, säger Valeria Voronova.

Östra Finland har också blivit ett trafikcentrum för den växande godstrafiken till Ryssland. Bilar och en mängd andra varor kommer med båt till finska hamnar och körs på lastbil till sina destinationer.

Längs vägen mot gränsstationen vid Nuijamaa står bajamajorna utplacerade med några kilometers mellanrum. Inför julen stod 400 långtradare i en kö på 35 kilometer, säger stationschefen, löjtnant Aki Järvinen. Det tog sex dagar att ta sig igenom gränskontrollerna.
På tio år har antalet resenärer som passerar gränsstationen fördubblats till 2,8 miljoner per år.

Och även om militärerna på båda sidor om gränsen övar för att kriga mot varandra berättar biträdande chefen för gränsbevakningen i Östra Finland, överstelöjtnant Erkki Matilainen, om ett nära samarbete med ryssarna.

- De ringer omedelbart om de ser några spår av illegala immigranter så att vi kan rycka ut. Vi har en mycket god situation. Det är inte mer än ett tjugotal försök per år att ta sig igenom här, säger Matilainen.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut