- I dagsläget skulle jag inte säga att ett krig pågår i Darfur.
Så sade Martin Luther Agwai, befälhavare för den internationella fredsstyrkan Unamid, enligt Reuters när han lämnade sitt uppdrag i veckan.
- Militärt händer inte mycket. Vad vi har nu är säkerhetsfrågor. Banditer, lokala frågor, folk som försöker lösa tvister om vatten och land på lokal nivå. Men ett riktigt krig, det tror jag att vi är förbi.
Jan Eliasson, som var FN:s Darfursändebud 2006—2008, instämmer.
- Jämfört med den absolut värsta perioden i Darfurkonflikten, 2003—2005, är det en konflikt på lägre nivå nu. Det är inte regelrätt krig, säger han till TT.
I dag är det bara en av Darfurs otaliga rebellgrupper — JEM (Rörelsen för rättvisa och jämlikhet) — som alls har kvar en militär kapacitet. Och inte ens JEM klarar längre att ta och hålla territorium enligt Agwai.
Den nigerianske generalen, som haft kommandot över Unamid i två år, är inte den förste som på senare tid tonat ned våldet i Darfur.
I april väckte Unamids civile chef Rodolphe Adada missnöje bland diplomater och hjälparbetare när han sade att kriget övergått till en "lågintensiv konflikt", och i juni sade USA:s Sudansändebud Scott Gration att han sett "spår av folkmord" i Darfur — alltså inte ett som fortfarande pågår.
USA var det land som först betecknade våldet i Darfur som just folkmord, en beteckning som ännu är omstridd.
Att kriget nu falnat borde göra det lättare att finna en politisk lösning i Darfur, anser Eliasson. Men regeringen i Khartum är upptagen med södra Sudan, där spänningen tilltar inför folkomröstningen om självständighet 2011.
- Dessutom är rörelserna starkt splittrade. De var 20 när vi började medla. Nu är de nere i kanske fem, men det är fortfarande för många.
Eliasson betonar att läget i Darfur är explosivt, och att både Unamid och den internationella hjälpinsatsen fortfarande behövs.
TT: Finns det risk att hjälpviljan minskar om konflikten tonas ned?
- Man måste ju vara korrekt i sin beskrivning av situationen. Och tyvärr behöver vi fortfarande en operation som kostar åtta miljoner dollar om året och som sysselsätter 10.000 människor för att hålla två miljoner människor vid liv i lägren.
- Nästa steg är ju att normalisera livet, att borra brunnar i byarna och starta hälsokliniker och skicka böcker till skolorna. Det får inte bli så att man permanentar den humanitära krisen.