Tisdagens nyhet i norsk inrikespolitik var att Fremskrittspartiet nu har blivit större än de tre regeringspartierna tillsammans. Den nyheten avlöser depescherna från det politiska kriget kring den borgerliga koalitionsregeringens budget.
Alla tycks älska att hata budgeten, även regeringspartiernas anhängare. Proteststormarna rasar. Norska sjömän söker symbolisk asyl i Sverige, Kristelig Folkepartis kommunala företrädare rasar. Och eftersom statsministern från samma parti, Kjell Magne Bondevik, har sagt att han tänker avgå om budgeten inte antas kan det bli både hett och spännande i höst.
Även om norska tidningar hävdar att Fremskrittspartiets ledare Carl I Hagen jublar över att partiet nu har 29,5 procent av väljarsympatierna (mot 26 för regeringspartierna) försöker nog partiets strateger att tjudra den glade Hagen vid ett och annat släpankare.
För vad händer om han blir så kompromisslös i budgetförhandlingarna som han utlovat? Jo, regeringskris. Och vem vinner på det? Jo, socialdemokratiska Arbeiderpartiet.
Fast socialdemokraterna kan tänkas snubbla på den beredda vägen. Det är inte precis ett samlat parti med fokus på nyval och regeringsmakten som i november samlas till landsmöte. Förra årets valnederlag har orsakat en inte alltid så gentlemannamässig inre partifejd, främst symboliserad av personstriden mellan partiets ordförande Thorbjörn Jagland och hans högst troliga efterträdare Jens Stoltenberg.
Och även om skulden för den förlorade regeringsmakten nu fördelats under ömsesidiga grymtanden har partiet andra inre problem.
Kvinnorna klagar på gubbvälde och kräver könskvotering även i partitoppen. Stoltenberg väljs säkert till partiordförande, men är han lämplig som statsministerkandidat? Spåren förskräcker, anser en del och påminner om Stoltenbergs politiska tabbar under regeringstiden.
I fjol hyllades Bondevik som räddaren i nöden sedan han lyckats samla en borgerlig minoritetsregering efter socialdemokraternas katastrofval.
När det så kallade trontalet debatteras i stortinget de närmaste dagarna lär dock Bondevik få mest skäll. Hans egna uttalanden och det politiska läget bäddar för kaos när budgetförhandlingarna drar i gång.
Regeringskris kan bli följden, kanske också en ny statsminister. Blir det Hagen?
Man nästan hör hur revolvrarna osäkras.