Hårdare press från svenska regeringen kunde ha fått Martin Schibbye och Johan Persson frisläppta. Det menar journalisten Lars-Erik Eklund som också suttit i etiopiskt fängelse. I dag meddelas svenskarnas straff – åklagaren kräver minst 15 års fängelse.
– De som vi väljer att styra landet måste våga stå upp för oss i kris. När domen har fallit är det för sent för regeringen att agera, säger Lars-Erik Eklund.
De båda svenska journalisternas öde har väckt traumatiska minnen till liv hos Lars-Erik Eklund. Han var i Etiopien för att skildra revolutionen 1975 som frilansjournalist när han greps och blev satt i Mengistus fängelse i en vecka. Mengistu var marxist och ledde den militärjunta som styrde Etiopien från 1974 till 1987 innan han utsågs till president.
– Jag anklagades för att vara CIA-agent och blev förd till det beryktade tortyrfängelset Tredje polisstationen. Jag var en 27-årig journalist som var säker på att bli avrättad. Hela min världsbild rasade ihop, berättar han.
Trots att det har gått många år ser Lars-Erik Eklund flera paralleller mellan sin situation och den för Martin Schibbye och Johan Persson. Ett är avsaknaden av aktivt stöd från utrikesdepartementet (UD), som han menar agerar mest som observatörer när svenska medborgare råkar illa ut.
– Man tror att våra ambassader ska gå in och ge stöd direkt när något sådant här händer. Men UD gjorde inget för att få mig fri, och hemresan fick mina föräldrar betala.
Att bara komma på besök, och som i hans fall med lite mat och en filt, räcker inte, anser Lars-Erik Eklund.
– Det man behöver är att man gör upp en strategi tillsammans. Ambassadören på plats ska göra allt som står i hans eller hennes makt att få ut den drabbade omedelbart. Vad ska man annars ha dem till?
Lars-Erik Eklund instämmer även i kritiken som riktats mot regeringens tysta diplomati i fallet. De uttalanden som statsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt hittills har gjort kallar han för ”lama”.
I stället borde man ha satt hårdare press på den etiopiska regimen och hotat med det enda som biter – att dra in det svenska biståndet. Att det skulle kunna få motsatt effekt håller inte Lars-Erik Eklund med om.
– Nej, de är rädda för att mista biståndspengarna. Andra länder vars invånare åker fast utomlands gör mycket mer än Sverige och de lyckas få ut sina medborgare. Problemet är att Sverige väntade för länge i det här fallet, säger han.