Berlin.
Kärnkraftshaveriet i Fukushima har förändrat det politiska klimatet i Tyskland. Alla partier är överens om att sätta punkt för kärnkraften fortast möjligt. Samtidigt har det politiska landskapet ritats om.
Varför är Tyskland ensamt om att reagera så radikalt på kärnkraftsolyckan Fukushima? DN ställde frågan till förbundskanslern Angela Merkel när hon träffade den utländska pressen på tisdagsförmiddagen.
– Alla nationer har sina egenheter. Vi har svårt att förstå den amerikanska debatten om sjukförsäkringen. Utomlands har man svårt att förstå oss, men reaktionen har att göra med den debatt som pågått i flera decennier. Nu kan vi avsluta en stor kontrovers. Det innebär att vi kan koncentrera våra krafter på annat. Det kanske är bra, säger Merkel.
Den nya samsynen föregicks annars av en hård konfrontation. Efter en lång förhandlingsnatt i september förra året med de stora energikoncernerna meddelade den kristdemokratiska förbundskanslern att driftstiderna för de återstående 17 tyska reaktorerna skulle förlängas med i genomsnitt tolv år.
Merkel försökte saluföra det hela som en energipolitisk revolution; med kärnkraftens hjälp skulle bron byggas till den förnybara energins tidsålder.
För den rödgröna oppositionen betydde det krig.
Kärnkraften har varit omstridd i Tyskland ända sedan utbyggnaden började på 70-talet. Ur det motståndet föddes miljöpartiet De gröna.
Efter Tjernobylolyckan 1986 blev också Socialdemokraterna ett antikärnkraftsparti. Tolv år senare kunde de rödgröna bilda regering och drev igenom att den sista reaktorn skulle slås igen i början av 20-talet.
Det var det beslutet som Merkelregeringen ruckade på och det utlöste rekordstora demonstrationer under hösten.
Efter Fukushima reagerade Angela Merkel blixtsnabbt – under ett tre månader långt moratorium skulle kärnkraften omprövas.
Regeringspartnern FDP hängde på. Liberalerna kämpade sedan länge med vikande opinionssiffror.
Den rödgröna oppositionen visste först inte vilken fot man skulle stå på, nu är man med på noterna. I måndags träffade Merkel oppositionen och enades om att ett beslut om den framtida energipolitiken ska fattas i juli – innan politiken tar semester.
Beslutet lär bli radikalt.
Åtta reaktorer är stängda under moratoriet och väntas förbli stängda, de övriga nio får säkert sina återstående driftstider kraftigt förkortade.
Polariseringen från i höstas har övergått i samsyn.
Samtidigt är det politiska landskapet inte sig likt. De gröna ligger kvar på rekordsiffror i opinionsmätningarna och liknar alltmer ett framtida regeringsparti – ett parti Angela Merkel måste kunna tänka att liera sig med om hon vill fortsätta att regera efter valet 2013.
Fast det är en koppling som Merkel själv inte vill göra, inte än i alla fall.
Är energiomställningen också en följd av att ni sannolikt måste söka en ny regeringspartner efter valet 2013? frågade DN vid tisdagsens pressträff med förbundskanslern.
– På den frågan kan jag svara kort: Nej, svarade Merkel.