Piloterna på Air France Flight 447 som den 1 juni 2009 störtade i havet utanför Brasilien kämpade i fyra minuter med kontrollsystemen, som visade olika siffror, innan katastrofen blev ett faktum. I praktiken flög de i blindo utan att kunna lita på sina instrument. Det visar nya uppgifter från franska myndigheter som Reuters redovisar.
Även om mycket tyder på att det rör sig om ett fel på instrumenten i kombination med att piloterna inte kunde rätta till detta genom att vidta nödvändiga åtgärder, är det för tidigt att fastslå orsaken till olyckan. En mer fullständig rapport väntas i sommar, skriver de franska haveriutredarna, BEA.
En sak verkar stå klar enligt ett uttalande från utredarna: Den stora Airbusen föll snabbt genom luften med en hastighet av 55 meter per sekund under 3 minuter och 30 sekunder medan hela planet lutade kraftigt bakåt och nosen pekade i en allt för skarp vinkel uppåt. Trots att ett larm om överstegring, stall, då utlöstes finns det inget i den bandade konversationen som antyder att piloterna hörde det eller reagerade på det.
– Piloterna visar inga tecken på att ha uppmärksammat larmet, säger den franske chefsutredaren Alain Bouillard i en intervju.
Men larmet hördes tydligt i cockpit, uppger BEA. Varför piloterna inte lyckades räta upp planet återstår ännu för haveriutredarna att ta reda på. Liksom varför autopiloten plötsligt stängdes av två och en halv timma in i flygningen.
Redan tidigare har utredarna misstänkt att en del av orsaken till olyckan stod att finna i ett fel på de pitotrör som förser besättningen med uppgifter om flyghastigheten. Att pitotrören kunde drabbas av igenisning var ett känt problem för Air France redan före olyckan. De uppgifter som nu kommer fram genom flygplanets svarta låda visar att uppgifterna om planets hastighet inte var tillförlitliga.
– Frågan är varför piloten fortsatte att försöka få upp nosen ännu högre när planet redan befann sig i ett läge där det överstegrade, säger Paul Hayes, chef för den Londonbaserade konsultfirman Ascend Worldwide Ltd. till Bloombergs.
– Det naturliga hade varit att trycka ned nosen för att få tillbaka hastigheten.
Det som skulle resultera i katastrofen började med att autopiloten slogs ut två och en halv timma efter start från Rio de Janeiro. Troligen till följd av en serie felaktiga meddelanden från pitotrören angående hur snabbt planet flög.
Problemen förvärrades när andrepiloten påbörjade en stigning från 35.000 fot till 38.000 fot, trots att överstegringslarmet utlöstes innan planet nått 38.000 fot (11.600 meter) och trots att besättningen tidigare valt att inte göra en sådan höjdförändring. Därefter började Air France Flight 447 falla mot havet under sig.
Olycksplanet flögs av en besättning bestående av en 58-årig kapten, en 32-årig andrepilot och en 37-årig tredjepilot. När svårigheterna inleddes hade kaptenen lagt sig för att vila, något som är rutin under så långa flygturer. När autopiloten slagits ut kallade de två andra piloterna tillbaka kaptenen som återvände till cockpit två minuter efter det att autopiloten slutat fungera. Under större delen av det dramatiska fallet ned mot Atlanten flögs planet av den minst erfarne av de tre ombord, den 32-årige andrepiloten.
Nedan följer en sammanfattning av de sista minuterna innan planet slår i vattnet, så som det registrerats av planets "svarta låda", enligt BEA, den franska myndigheten som utrett olyckan.
Tiderna som anges är svenska.
00:29 Planet lyfter.
03:55 Kaptenen väcker andrepiloten, säger till om avlösning och lämnar cockpit för att vila. (Senare kommer andre- och tredjepiloterna att turas om att sitta vid spakarna.)
04:06 Flygande pilot (PF) säger till besättningen att det blivit turbulens.
04:08 Icke-flygande pilot (PNF) säger "Du kanske kan gå lite till vänster". Planet svänger sakta åt vänster, turbulensen ökar och pioterna bestämmer sig för att sänka hastigheten.
04:10:05 Autopiloten kopplas ur och PF säger: "Jag har kontrollerna". Planet börjar rulla åt höger och PF försöker lyfta nosen och ta planet åt vänster. En varningssignal för överstegring hörs två gånger. En abrupt minskning av hastigheten registreras.
04:10:16 PNF säger: "Så, vi har tappat hastigheten." Planet börjar stiga. PF försöker få ner nosen och rullar omväxlande åt höger och åt vänster.
04:10:50 PNF försöker flera gånger kalla tillbaka kaptenen.
04:10:51 Överstegringsvarningen utlöses igen. PF fortsätter att försöka få ner nosen. En maximal marschhöjd på 11.500 meter nås.
04:11 Kaptenen kommer tillbaka till cockpit. Under de följande sekunderna blir alla registrerade hastigheter ogiltiga och överstegringsvarningen upphör. Planet börjar falla med en fart av 3.000 meter per minut.
04:12:02 PF säger: "Jag får inga fler indikationer". PNF säger: "Vi har inga giltiga indikationer".
Omkring femton sekunder senare tar styrande pilot ner nosen, vinkeln mot luftströmmen avtar, hastighetsangivelsen blir åter giltig, och överstyrningsvarningen hörs igen.
04:13:32 PF säger att planets höjd börjar närma sig 3.000 meter. Omkring 15 sekunder senare registreras samtidiga spakrörelser från de båda piloterna och PF säger till den 37-årige tredjepiloten: "Kör, du har kontrollerna".
04:14:28 Planet kraschar och registreringen upphör.