Gåtan vem som var skyldig till sprängattentatet mot en jumbojet, Pan Am Flight 103, över den skotska byn Lockerbie i december 1988 tycks trotsa alla försök till lösning.
Ska den svårt cancersjuke libyern Abdelbasit Mohmet Meghrahi, den ende som fällts i domstol för detta vansinnesdåd, hinna dö i skotskt fängelse innan världen får en rimlig förklaring till hur det mystiska terrorattentatet gick till?
Nu har i alla fall en överklagansprocess mot livstidsdomen just inletts i en skotsk domstol. Megrahi har ända sedan det första åtalet för snart tio år sedan förnekat all skuld. Och hans advokat säger sig ha nya belägg för att domen mot Meghrahi var baserad på juridiskt icke hållbara indicier.
Advokat Margaret Scott ifrågasätter flera av de länkar i brottsindiciekedjan som Meghrahi blev fälld på. Exempelvis att hans egna kläder skulle ha funnits i väskan med den tidsinställda bomben som sprängde sönder planet. Och att bombväskan lastades ombord på ett flygplan på Malta och inte i Frankfurt eller London, vilket nya vittnen har uppgivit efter att Meghrahi redan var fälld.
Denna nya rättsprocess inleds två år efter att ett skotskt granskningsorgan sade sig luta åt att Meghrahi utsatts för justitiemord. Men redan tidigare har höga jurister hävdat att bevisen mot Meghrahi var svaga och att den fällande domen var överraskande.
Den rättsliga gåtan Lockerbie kom i dagen när dom avkunnades mot Meghrahi i januari 2001. Då hade två libyska säkerhetsagenter ställts inför rätta för dådet men utan övertygande bevisföring - inga ögonvittnen, inga tekniska bevis, blott drygt 200 indirekta vittnen vilkas argument i stort sett pulvriserades av försvaret.
Libyer nummer ett frikändes helt. Och i domen mot underhuggaren Meghrahi sades inte ett ord om att högre libyska myndigheter eller makter skulle vara inblandade i terrorattentatet över Lockerbie. Inte ens åklagarna hade riktat misstankar mot staten Libyen eller dess ledare Muammar Khadaffi.
Det fick en halv värld att undra: Var Lockerbieattentatet verkligen ett enmansjobb?
Det verkade för udda för att vara sant. Inte minst de anhöriga till Lockerbieoffren hade förväntat sig att också en och annan uppdragsgivare bakom massmordet skulle pekas ut.
Saken blev inte mindre märklig av att Libyen omedelbart förklarade att man skulle respektera domstolsutslaget. Tvärtom förklarades det vara en "historisk seger" just eftersom ingenting i domstolsutslaget antydde att libyska myndigheter skulle vara inblandade i terrordådet.
I realiteten är den verkliga gåtan Lockerbie av storpolitisk, inte rättslig, natur.
Från början var nämligen Storbritannien och USA med flera övertygade om att Lockerbiedådet var en hämndaktion av tre inbitna USA-fiender: Khomeiniregimen i Iran, med Syrien som mellanhand och den militanta palestinska gruppen PFLP-GC som verkställare.
Skälet skulle vara att ett amerikanskt örlogsfartyg sommaren 1988 hade skjutit ned ett iranskt Airbus-plan med 298 omkomna passagerare. Omedelbart därefter utlovade iranske inrikesministern tio miljoner till den som hämnades på USA, en utbetalning som enligt USA också gjordes till just PFLP-GC efter Lockerbiesprängningen.
Så det var sannerligen inte överraskande att USA och Storbritannien genast pekade ut Iran, Syrien och PFLP-GC som skyldiga till Lockerbiemassakern.
Ändå bytte i november 1991 USA och Storbritannien plötsligt fot. Från den tidpunkten var det enbart de två libyska agenterna som anklagades för terrordådet mot Pan Am.
Vad hade hänt? Framför allt hade Syriens och Irans storpolitiska roll förändrats i grunden sedan Lockerbiekatastrofen.
I augusti 1990 ockuperade Irak grannen Kuwait. Då satsade USA:s president George Bush den äldre på att sy ihop en bred militär koalition för att jaga Saddam Husseins krigsmakt på flykten. Ett villkor för detta var att Iraks grannstat Iran inte aktivt motarbetade fälttåget mot Irak. Ännu viktigare var att den arabiska nyckelstaten Syrien ställde upp i kriget mot Irak för att ge fälttåget en bredare "arabisk framtoning". Båda dessa villkor uppfylldes i praktiken.
Och observera resultatet: I november 1990 återupptog Storbritannien diplomatiska förbindelser med Syrien. I samma veva träffade Bush Syriens president Hafez Assad i Genève, varefter Bush förklarade att det bara var "struntprat" att Syrien skulle ha något med Lockerbie att göra.
Plus USA:s och Storbritanniens fotbyte ett år senare. Och varje försök sedan dess att ta del av officiella amerikanska utredningar om Lockerbieattentatet har tillbakavisats med hänvisning till "USA:s nationella säkerhet".
Ännu en udda aspekt av Lockerbiegåtan är att brittiska regeringen endera dagen ska underteckna ett fångutbytesavtal med Libyen. Enligt detta skulle Meghrahi tillåtas att återvända till hemlandet Libyen mot att han drar tillbaka sin domstolsöverklagan, vilket formellt och för alltid slår fast hans status som dömd för Lockerbiattentatet.
Så både den rättsliga gåtan och den storpolitiska gåtan Lockerbie riskerar att förbli olösta.
Då får vi heller aldrig full klarhet vem det var som mördade den svenske toppdiplomaten Bernt Carlsson, flygvärdinnan Siv Ulla Engström samt nygifta Elisabeth Mulroy, tre av de 270 ombordvarande på Pan Am Flight 103.