Inte sedan kriget för ett år sedan har situationen varit mer kritisk. De flesta palestinier frågar sig inte om utan när nästa israeliska invasion kommer.
Enligt Hamas anfölls på torsdagskvällen en byggnad som ska ha tillhört Islamiska jihad.
Det fanns inga uppgifter om skadade i denna första attack mot Gaza city sedan kriget för ett år sedan. Under torsdagen hade palestinska grupper avfyrat granater och raketer från Gaza mot Israel.
– Jag blir väldigt illa till mods när jag hör om våldsspiralen, säger Muhammad Rashwan.
– Jag bor i södra Gaza vid den egyptiska gränsen. Mitt hus ligger intill tunnlarna som israelerna har sagt att de vill bomba. När min mamma hörde det åkte hon iväg till min syster, två kilometer från vårt hus. Hon är livrädd.
Rashwan är advokat och jobbar i Gaza City. Muhammad Rashwan är, precis som så många andra, övertygad om att israelerna kommer att anfalla Gaza snart.
– Jag tjänar bra och har en fin bil. Men jag har inget liv. Jag är livrädd för att det ska bli ett nytt krig. Jag har förlorat hoppet. Jag tror inte att jag har en framtid. Jag tror inte att det här landet har en framtid. Hela världen hatar oss, säger han.
En klaustrofobisk känsla smyger sig på en i Gaza. Den israeliska blockaden, som pågått sedan 2006, gör att de flesta palestinier här är fast. De kommer ingenstans.
Gränsövergången Eretz mot Israel är ointaglig för en vanlig palestinier, och de senaste månaderna har egyptierna skärpt restriktionerna vid gränsövergången från Rafah till Egypten. Den är numera öppen några få timmar då och då.
Allt som säljs i Gaza kommer från de långa och djupa tunnlarna i Rafah. De kommer snart att strypas. Egyptierna har precis börjat bygga en gigantisk mur av stål som sträcker sig 35 meter ner i marken.
Samtidigt drar Hamas, som styr Gaza själva sedan 14 juni 2007, in palestiniernas rättigheter, en efter en. I mitten finns helt vanliga människor som inte vill annat än att ha ett jobb, en vardag och ett liv.
– Det finns ingen ung Gazabo som inte drömmer om att komma härifrån. Som drömmer om ett vanligt liv, någon annanstans. Jag har kommit in på en fin utbildning i Egypten, men jag kan inte börja. Jag kommer inte ut härifrån, säger Muhammad Rashwan.
I dag dominerar ljudet av ambulanssirener Gaza. På morgonen och förmiddagen några djupa mullrande smällar. Nu sirener.
Den senaste våldsspiralen började i tisdags. Israel dödade tre medlemmar i den militanta organisationen Folkliga Motståndsrörelsen. På onsdagen en medlem i Islamiska jihad. Så på torsdagen kom det palestinska svaret, elva stycken hemmabyggda Haweinraketer slog ned i den israeliska öknen.
Och nu Israels svar. Stridsvagnar i flyktinglägret Jabalya.
– Det här ser helt klart ut som en introduktion till ett fullskaligt krig, säger Amjad Shawa, ordförande för den palestinska paraplyorganisationen Bingo.
De flesta jag talar med här håller med. Något liknande har inte inträffat sedan kriget för ett år sedan då fler än 1 400 palestinier dödades. Kriget krävde 13 israeliska liv.
– Ännu en gång kommer vi att stå där helt värnlösa. Israel kan utplåna oss på ett ögonblick och gör det om de måste. Det internationella samfundet är tyst, säger Amjad Shawa.
Ali Skeik är tjugo år och sitter på ett kafé i Gaza City och chattar på Facebook.
– Det kommer att bli krig snart. Men det kommer inte att vara lika omfattande som det förra. Det som händer händer, säger han.