Mannen från Nya Zeeland hade krona på sig, från Burger King. Många bröllopsfirare hade stajlat om sig till prinsar och prinsessor denna dag. Det var helgdag för britterna, och då gäller det att ha roligt.

På Trafalgar Square var humöret på topp vid storbildsskärmarna, människor av alla nationaliteter viftade med flaggor och drack Pimms i plastglas under överinseende av lord Nelson, verkligen inget föredöme när det gäller äktenskaplig trohet.

När bruden, den 29-åriga Kate Middleton från Bucklebury, visade sig för första gången drog vi kollektivt efter andan. Hon hade fått låna ett lågt Cartierdiadem av drottningen. Klänningen, som det spekulerats så mycket om, visade sig vara en enkel kreation med kyskt spetsliv och mycket vidd i kjolen, signerad Sarah Burton på modehuset Alexander McQueen. Den möttes med stort gillande på Trafalgar Square, där vi alla var experter en dag som denna.

– Jag gillar den, verkligen elegant. Hon kan bära upp en enkel klänning, hon som är så vacker, sade en ung tös från Surrey avundsjukt.

Slöja och släp vann också vårt gillande, liksom liljekonvaljerna i brudbuketten.
De flesta jag talade med nämnde även träden. Minsann kantades inte den långa vägen i Westminster Abbey fram till altaret av grönskande träd! Det hade brudparet själv hittat på, liksom att all musik i kyrkan skulle vara av brittiskt märke.

Brudgummen hade röd uniformsjacka från Irish Guards där han är överste, kompletterat med vingar från RAF, där han tjänstgör som räddningspilot.
En del av damerna hade hattar som såg ut som paraboler riktade mot främmande planeter. Väldigt många Philip Treacy-hattar med karaktäristiska fjädrar och spröt. Premiärministerns fru Samantha Cameron hade ingen hatt alls, vilket fick en modekommentator i BBC att utbrista att det var den största chocken på hela dagen.

Will och Kate, som vi sa på torget, eller hertigparet av Cambridge, som drottningen tycker att vi ska kalla dem hädanefter, var väldigt behärskade i kyrkan. De närmast viskade fram sina löften. Catherine fick en enkel ring av walesiskt guld. Det är en dag av glädje, fick biskopen i London påminna om, så att det inte skulle bli för allvarstyngt.

Jag såg inte skymten av Victoria och Daniel, men om de var där måste de ha påmints om sitt eget bröllop förra året, som hade en betydligt lättsammare prägel. Den här gången bjöds inte på några förälskade blinkningar.

Det tjoades en hel del i publiken. Drottningen – 85 år i år, med en snart 90-årig prins Philip som vanligt ett steg bakom – väcker alltid entusiasm, men frågan är om inte prins Harry fick den största responsen när han flörtade med brudens syster Philippa, som var tärna.

Före bröllopet talades det om att den ekonomiska krisen, som fortfarande pågår i Storbritannien, skulle dämpa det högtidliga firandet, men de farhågorna kom på skam. Det var full uppställning med militär pompa, hästar, vagnar och hela den skinande bilparken.

Det är oundvikligt att jämföra Williams och Catherines bröllop med Charles och Dianas bröllop 1981. Tack och lov är förutsättningarna för ett lyckligt äktenskap bättre denna gång. Här har vi två jämnåriga personer, med jämbördig utbildning, som har varit ett par i nästan tio år. Och nu har de lovat att endast döden får skilja dem åt inför gästerna i Westminster Abbey och inför tv-tittare från hela världen.