De hyllas som hjältar, men anser själva att de bara gör sitt jobb.
- Medaljer i all ära – det som betyder något är livet självt, säger Ulf Cedermark som var styrman vid Gottröra-kraschen 1991.
Inte ens två minuter hade han och kollegerna på sig att landa då varningslamporna börjat blinka. Därför hann han heller inte tänka så mycket.
- Man får ju en del att göra på jobbet. När motorerna stoppar går nödsystemen in, det blir många saker att ta hand om.
Att landa på trädtopparna var inget aktivt beslut, berättar han.
- Det har blivit en mediegrej. När vi fällde ner klaffarna för att få mer lyftkraft och lägre fart åkte vi ner bland träden. Sen ramlade vi ut på andra sidan skogen.
Det fem centimeter tjocka snötäcket minskade risken för brand. På så vis var även den amerikanske piloten Chesley Sully Sullenberger lyckosam då han landade sin Airbus på Hudsonfloden.
- Det var fantastiskt skickligt gjort att landa utan att slå sönder planet, säger Ulf Cedermark.
Hur hanterar man en sådan här händelse efteråt?
- Uppe i luften sliter man hårt, väl nere blir man alldeles knäsvag. Jag tror att det var likadant för piloterna i USA. Händelsen tar en stund att bearbeta. Jag funderade mycket över vad som gick fel och vad jag borde gjort annorlunda.
De båda piloter som var med i Gottröra-kraschen slutade flyga till följd av olyckan. Vad är det som gjort att du kunnat fortsätta?
- Jag vet inte, det där är individuellt. En viktig sak var att min bild av det hela stämde överens med det faktiska händelseförloppet. Det gjorde mig mentalt trygg. Hade det inte varit så hade jag nog lagt av.
Liksom Sullenberger fick ni medalj och hyllades som hjältar &
- Ja, jag vet inte vad jag tycker om det. Det kanske är bra, men man gör bara sitt jobb. Jag ville överleva själv och jag ville att alla passagerare skulle göra det. Man blir glad över uppmärksamheten, men det är livet självt som betyder något.