Den 9 november 1989 var det inte bara i den tyska huvudstaden som allt förändrades. Snart öppnades hål i hela den strängt slutna gränsen mellan det kommunistiska DDR och Västtyskland. Mindre än ett år senare var Tyskland återförenat.
"Välkomna till lilla Berlin", hade det kunnat stå på skyltar vid infarten till Mödlareuth, en by som ligger inbäddad i ett kulligt landskap 30 mil söder om Berlin. Tidigare gick gränsen mellan Öst- och Västtyskland rakt genom det lilla samhället, där hälften av de femtio invånarna var DDR-medborgare och den andra hälften västtyskar.
- Vi bodde i samma by men ändå i två världar, säger folk i samhället som kallats just för "lilla Berlin".
Nu fungerar Mödlareuth som en enda by igen.
- Kanske har återföreningsprocessen kommit längre här än på andra håll, tror gränspendlaren Arnold Friedrich.
Tidigare kunde byborna på öst- och västsidan se varandra över muren som löpte genom samhället, och de visste vem som bodde i vilket hus. Men de kunde inte prata med varandra, och östinvånarna fick inte ens vinka till någon på västsidan.
Orsaken till Mödlareuths delning går tillbaka till början av 1800-talet, när gränsen mellan det dåvarande kungadömet Bayern och furstendömet Reuss drogs i bäcken Tannbach. Efter andra världskriget blev det lilla vattendraget, som flyter rakt genom Mödlareuth, gräns mellan de sovjetiska och västliga ockupationszonerna, och senare mellan Öst- och Västtyskland.
- Gränsen har präglat och bestämt mitt liv, konstaterar Arnold Friedrich.
Från slutet av 60-talet och åtta år framåt var Friedrich västtysk gränssoldat med dagliga patrulluppdrag.
- När jag såg de östtyska gränsvakterna, de var i samma ålder som jag, undrade jag alltid vad de tänkte om oss, säger han.
Senare blev Arnold Friedrich borgmästare på den västliga sidan, ett uppdrag som han också hade när muren föll.
- Det var en osannolik känsla när jag, som en av de första, kunde passera genom muröppningen här i Mödlareuth, berättar han.
Friedrich bor kvar på västsidan. Men han jobbar sedan några år som kommunal tjänsteman i det gamla öst och passerar dagligen den tidigare gränsen.
I höst har tiotusentals tidigare DDR-medborgare protesterat och demonstrerat mot den höga arbetslösheten i östra Tyskland, och experter varnar för att klyftan mellan öst- och västtyskar håller på att växa. Men i Mödlareuth är problemen mindre än på andra håll, menar Arnold Friedrich.
- Här finns ingen arbetslöshet, och släktbanden över den gamla gränsen har hjälpt till, säger Friedrich.
Han får medhåll av Rudolf Richter, pensionär som tidigare arbetade på östsidans kollektivjordbruk. Den här eftermiddagen räfsar Rudolf Richter löv på tomten hundra meter från de kvarlämnade murresterna. Han har två kusiner som bor på den gamla västsidan.
- När jag fyllde 60 år fick jag utresetillstånd och kunde besöka dem. Det var enda gången under murens tid. Nu träffas vi varje vecka, säger Richter.
På en gård på västsidan håller också Karin Mergner på att räfsa löv. Hon berättar att byborna firade halloween tillsammans härom veckan, och att Mödlareuths kvinnor träffas på bykrogen en torsdagkväll i månaden.
- Mödlareuth har växt ihop igen. Förut låg byn vid världens ände. Nu bor vi mitt i Europa, säger hon.